Aftonbladet – 7 oktober 1843, sida 2

hade hunnit sin fullkomligaste utveckling 1829, då mörka planer smiddes mot den bo:gerliga friheten i bela verlden på denna sidan af Atlantiska oceanen, men hvilka efter Försynens eviga råd lyckligtvis tillintetgjordes genom den äldre Fransyska Bourbonska grenens blindhet, som framkallade Juli-revolutionen. Tretton år äro sedan förflutna, och den förskräckta absolutismen har sedan åter haft tid att hemta sig och spinna sina nät omkring folken, hvilkas politiska devuemang man nu vill köpa med förmenta privilegier åt vissa industriella privat-intressen, på mängdens bekostnad. Huru länge det skall lyckas att på detta sätt uppehålla och hindra reformernas sak är svårt att bestämma, ehuru vederbörande nu utan tvifvel gå klokare tillväga än förut; samhällenas behof att utveckla sig till ett fullständigt rättstillstånd låter säkert icke i längden afvisa sig. Men för oss här i Sverge blir det i alla fall alltil betydelsefullt, alt äfven i Tyska censurerade artiklar se angilven den roll, som man väntar att vår Regering skall spela uti den stora föreningen — ty så långt är det kommet, att hvar och en oförvillad lärer någorlunda kunna inse, att detta förbund icke ämnar stadna vid blotta ordandet, utan att man väl ännu en gång torde ämna uppföra interventionens dystra och blodiga drama. Men vi hoppas i alla fall, att den Tyske skriftställaren betydligt missräknat sig i en punkt, hvad Sverge beträffar. Det Svenska folket har i alla tider visat sig tåligt i det yttersta. Men historien lärer äfven, att det aldrig utöfver en viss gräns förlorat sin spänstighet, och om det icke för mycket vanslägtats från sina fäder, så är allt hopp för handen, att det icke skall låta sig räkna bland dem, som låna sig till den lagbundna frihetens förtryckande.