Aftonbladet – 7 oktober 1843, sida 2

Polska gränsen d. 20 Sept. LTidist på morgonen i dag passerade kejsar Nikolaus gränsen, på resan från Berlin, och tog stora vägen åt Warschau. Som det heter, skall monarken icke dröja der länge, utan fortsätta färden till höstmanövrerna vid Wosnesensk. Huru man än må bedö-J: ma kejsarens resa till Berlin, så vet man i allal: fall, alt kejsar Nikolaus icke är den man,som på längre tid och för underordnade ändamål öfvergifver sina stater, inom hvilka hans vakande ögaj aldrig får saknas. Man har kallat mötet i Eu elt vinskapsbesök; det må vara att det ej kan anses för annat; men af väsendtliga politiska följder är likväl detta besök, ty angenämare demonstration kunde icke göras till förmån för dynastien Orleans, som åtminstone hittills har sitt enda säkra fäste i Ludvig Filips personlighet. Her-! Ligens af Bordeaux utsigter mörkna isamma mån; hans projekterade resa till London kommer nul. ett år för sent, eller uteblir kanske alideles. Det har blifvit sagdt, åtminstone i tidningar, att Nicolaus och Fredrik Wilhelm IV velat i Berlin hålla dubbelt upp emot partiet i Eu. Vil lemna denna åsigt af deras möte derhän; men del begge monarkerne ega anledning nog ändå, att personligen samspråkas öfver Europas ställning och deras egna förhållanden i den närmaste fram: tiden; ty begge ogilla utan tvifvel lika mycket den förvirrade och anarkiska rörelsen i södra och vestra Europa, och begge inse tydligt sin pligt, att mot smittan af ett sådant gilt beskydda sina, undersåtare. För den, hvars politiska horisont ej. är alltför inskränkt, kan det ej vara förborgadt, att Spanska revolutionen redan genomgått sina suc-, cessiva månskiften, och att äfven Italien, om det; ej fortfarande tyglas med kraftig hand, sannolikt . icke skulle blifva fritt från vidsträcktare revolu-. tionära paroxysmer: och hvem kan sedan gå i borgen för att icke det närbelägna Frankrike gripes på nytt af revolutionsyran, i synnerhet om Ludvig Filip skulle afträda från skådeplatsen? — Orsak nog för österns monarker att sluta sig fastare tillsammans för att uppställa en skyddande fördämning mot denna förderfliga rörelsel — Om ordningens välde ej skall blifva undergräfdt, och icke skakadt, så måste förbundet vara starkt: det är derföre ej osannolikt, att äfven Danmark och den Skandinaviska halfön skola finnas benägna att ingå deri, ty begge länderna ha dynastiska frågor, med deras betänkliga följder, i framtidsperspektivet. Några tidningar ha förkunnat att konungen i Preussen skulle resa till Stockholm, för att der afsluta ett förbund med Sverige och Danmark till inbördes trygghet emot Ryssland: denna åsigt bar svårligen någon säker grund. Snarare torde den tiden icke vara fjerran, då alla fyra makterna, jemte Österrike, inse alt deras kronors intressen gå hand i hand. Artikeln öfvergår i det följande till någonting för Tyskland och Ryssland speciellt, men som likväl för meningen med förslaget är ganska kaI rakteristiskt. Man vet huru mycket det goda förståndet emellan sjelfva befolkningen i Ryssland och Tyskland störes af den stränga varuspärrningen långsåt Ryska gränsen, och man tycks ha börjat att, under närvarande betänkliga omständigheter, begripa nödvändigheten af någon mildring i detta tvång, Man inser att ett politiskt förbund, af så vidtomfattande och så djupt isamhällenas innersta lif ingripande syftning, som det här ifrågavarande, icke kan vara rätt säkert ändå, när det gäller, så framt icke äfven sjelfva nationerna kunna intresseras derför i massa. Då det likväl skulle strida tvertemot förbundets ändamål att som intalningsmedel och låckbete här använda liberala löften, vare sig med eller utan mening; så påtänkas i artikeln andra utvägar, nemligen sådana som hittills lyckats så väl i Frankrike för Ludvig Filip: i stället för fria institutioner, frambåller man industriella förmåner. Till en början, och för att förena Tyska och Ryska folkens intressen, skulle derföre de nyssnämnda tullhindren falla; ja, de skulle utbytas mot ingenting mindre än ett vidsträckt jernvägssystem. Sålunda förmodas folkens medverkan, när denna kan behöfvas, vara betingad på förhand genom industrialismens emancipation, och för detta pris, tror man, skulle de försaka vesterns idella förmåner och låta köpa sig än en gång, till nitiskt biträde i kampen emot frihetsideerna. Planen är tydlig af hvad som följer. Ett sådant förbund, heter det nemligen vidare, pvom det skall blifva starkt nog att vara alla tillfälligheter vuxet, måste älven blifva nationelt, ty utan folkens sympatier kunna furstarne aldrig sluta sig rätt innerligt tillsammans. Derföre kan till en början Preussen sannolikt vänta stora förändringar i sina handelsförhållanden med Ryssland; ty först efter upphäfvande af det ryska isoleringssystemet kan Nicolaus påräkna sympatier på denna sidan Weichseln. Att den sluge Kejsaren äfven är villig att å sin sida räcka handen dertill, bevisar den redan anbefallda fortsättningen af den stora jernbanan mellan Warschau och Krakau, hvilken skulle blifva ett medel utan ändamål, om man ej åsyftade att träda i vidsträcktare bandelsförbindelser med Österrike och Preussen. Man har ju redan officiellt låtit efterfråga hvar den preussiska jernbanan i öfra Schlesien skall slutas; men hvartill väl detta, om meningen ej vore alt öppna gränsen? För Preussen och dess tullförening synes alltså en ny politik vara i farvaltnet, för hvilken äfven det blott långsamt eftergifvande Österrike ej torde blifva främmande. I östern skall sedan en liflishet i omsättning uppblorastra, sådan som vestern ensam ännu känner. Nicolaus och Friedrich Wilbelm äro män att genomföra ett dylikt verk, och Metternich torde ej kunna sluta sin AA hanna sad KRårvAR Mera storartad IF