Aftonbladet – 6 oktober 1843, sida 2

ren all JOI5Salja TIKCLS PLO VvIuScr OCI SJ allvalida penningarna. Hon gifver visserligen den utkorade kronprinsen rättighet att tillträda regeringen öfver Svea rike och underlydande länder, men ej förr än Carl XIII aflidit. Till dess medgifver hon icke Kronprinsen några rättigheter, men föreskrifver honom åtskilliga skyldigheter, t. ex. den, att icke, utan Konungens och rikets Ständers samtycke, blifva regerande furste af utländsk stat, hvarförutan hon åberopar Kronprinsens till Ständerna afgifna försäkran, som innehöll, att H. K. H. ville en gång i framtiden styra riket efter dess grundlag och laga stadgar. Denna grundlag föreskrifver, bland annat, att Konungen ej må afsöndra någon del af riket genom försäljning, förpantning, gåfva eller annat dylikt sätt, och att om genom traktater med främmande makter några subsidier tillfalla riket, skall för dem redovisas på samma sätt, som för statsverkets öfriga inkomster. Var således Guadeloupe ett riket underlydande land, en del af detsamma, så kunde det ej af Konungen disponeras. Var den en subIsidiesumma, så tillföll den riket, och lösen derför borde bland dess öfriga inkomster redogöras. Nej, säger man, den var afträdd till Carl XII, efter suecessionsordningen, och till honom ensam, ej till riket. Välan, låtom oss stanna dervid. Guadeloupe var då en QCarls tillaörighet, som skulle ärfvas efter successionsordningen. Men denna grundlag medgitver intet efterträdande förr än vid Carls frånfälle, och medger lika litet, som allmänna lagen, Kronprinsen mer än någon annan svensk man, att ärfva sin fader under dennes lifs tid. För att ön skulle, medan Carl XII ännu lefde, kunna bli Kronprinsens, måste då Carl högtidligt afträdt hela riket eller åtminstone denna ö åt sin adoptive son. En sådan afträdelse har aldrig blifvit uppgifven såsom försiggången, äfvensom successionsordningen ej medgifver något partielt afträdande af en del af riket. Det måste då ha skett i hemlighet, och vi antaga att det : verkligen egt rum, Kronprinsen blef då regerande furste öfver den utländska staten, ön Guadeloupe — ty man torde väl medgifva, att det var en stat, icke ett jordagods. Men nu säger successionsordningen, i sin 8 : att Prins af Kongl. Svenska Huset må ej, utan Konungens och Riksens Ständers samtycke, blifva regerande Furste af Utländsk Stat, vare sig genom val, arf eller gifte. Sker annorlunda, vare Han och Hans efterkommande ej berättigade att succedera till Svenska Thronen,. Blott såsom regerande furste af Guadeloupe kunde Kronprinsen försälja sin besittning; men han hade aldrig begärt eller erhållit Ständernas samtycke, att emottaga regeringen öfver den utländska staten; följaktligen bade han och hans efterkommande förverkat sin arfsrätt till thronen. Till detta sällsamma resultat kommer man verkligen på den väg, Aterblickaren valt att åberopa successionsordningen al den 26 September 4840. Säkerligen har han icke velat komma derbän, ja, icke heller vi. Kanske är det då bäst för oss alla, att vi lemna denna successionsordning och dess magiska inflytelse i fred, såsom innebärande, efter sträng logik, för minga vådor, och hålla oss till det mindre, äfventyrliga antagandet, att Guadeloupe var ieke Carl XIII:s, icke hans efterträdares enskilda egendom, utan svenska statens, att dess försäljning för en enskild persons räkning var en förtydning af grundlagarne och traktatens med England både ord och mening, men hvilken förtydning i konstitutionell ordning icke får läggas Konungen, än mindre Kronprinsen, utan rådgifvarena till last, emedan de antingen tillstyrkt eller åtminstone icke afstyrkt åtgärden. Som alla dessa, med undantag af två, redan äro döde, och ingen lärer tänka på att numera ställa de qvarlefvande till rätta för denna förtydning, är det måhända rådligast, att vi låta de wunderordnade verktygena bära ansvaret och derifrån befria dem, som vi alla vilja se derifrån befriade. Vi hafva ännu ett skäl, hvarföre vi tro, att detta alternativ är det bästa, emedan om också icke några vådor för dynastien att förlora arfsTrätten till tronen derigenom skulle uppkomma, ett strängt vidbållande af satsen likväl skulle kunna medföra åtskilligt obehag, som åtminstone wi icke vilja ådraga henne, men hvilket här, som så ofta eljest, skulle tillskyndas henne af just dem, som gilva sig ut för hennes bästa vänner och tillgifnaste tjenare, Köpeskillingen för Guadeloupe lvar, som man vet, 24 millioner francs, bvaraf . hälften skulle användas till betalning af riksskulIden och hvarför Ständerna gåfvo sim revers å 1200,000 Rdr årligen till Kronprinsen och dess Jarfvingar efter successionsordningen. Den andra hälften behölls af H. K. H. Men efter successionsordningen går det, som en Konung lemnar i arf, licke till skifte såsom annan egendom, utan ärfves laf den äldste sonen och af dennes äldste son, när Mfadren aflidit, samt på detta sätt hela slägten utHöre, alltid af äldste sonen och med döttrarnes luteslutande från all arfsrätt. Den af Ständerna förskrifaa räntan å halfva lösesumman går såleIdes i arf efter successionsordningen, de VSs. På (äldste sonen, eller den som ärfver tronen, och den andra hälften måste följaktligen på samma sätt tillfalla tronarfvingen. En annan fråga är, huruvida denna sednare bällt kan mera fritt disponeras af innehafvaren och efter hans död af kommande tronarfvingar, annorlunda än hvad som eljest ärfves efter suceessionsordningen, det är Svea rike och underlydande länder. WVi för vår del tro det icke. Vi tro, alt när man frivilligt un Ladstat SC PN lag hanns Tag saba Af Ana srlkaA