kathegori som kronans öfriga tillhörigheter, af hvil ka den regerande Konungen eger nyttjanderätten såsom kronoparker, lustslott, juveler m. m., at Ständerna ega rätt att tillse, att de hållas der blifvande arfvingen tillhanda, och att iden olyckJiga händelsen Kongl. huset på manssidan skull utgå, bör denna hälft lillfalla staten, likasom de 200,000 Riksdalerna då upphöra att utbetalas. Må man icke såsom vederläggning af dessa in kast och anmärkningar åberopa 4843 års Ständers bes!ut, hvilka godkännt den Kongl. proposi tionen. Ett sådant beslut förändrar ej grundlagarne, och det står lika litet i den ena, som i den andra statsmaktens förmåga, att öfverträda en gällande lag eller förändra den annorlunda, än : föreskrifven ordning; aldra minst kan detta ske med successionsordningen, hvilken är en grundlag, och som sådan icke ens kan förändras vid den riksdag, der förslaget derom väckes. Men då man talt om Kronprinsens förluster, för hvilka den Guadeloupska köpeskillingen skulle vara en ersättning, så måste man förundra sig öfver, att dessa förluster icke omnämndes i traktaten med England, och att de icke bestämdt uppgifvas i den kongl. propositionen. Får man tro Återblickaren, så lära dessa icke heller ha varit så serdeles stora. Kronprinsen hade, efter hans påstående, furstendömet Ponte Corvo, hvilket ligger i Italien, en Starosti i storfurstendömet Warschau, egendomar i Frankrike, palats i Paris och betydliva kapitaler insatta i Milanos bank och i holländska fonderna. Hade han fortfarit att vara fransk marskalk, så skulle han delat alla sina medbröders öde, att genom krigets skiften förlora hvad kriget låtit bonom förvärfva, således alla sina besittningar utom Frankrike. Nu var det tvertom hans egenskap af Sveriges Kronprins, som åt honom räddade dem eller åtminstone största delen. Aterblickaren uppger, att han al Napoleon skulle erhålla 2 millioner francs för furstendömet Ponte Corvo, men att han endast erhöll en (således i alla fall mer, än de andra marskalkarne erhöllo för sina furstendömen). För starostiet i Warschau fick han, likaledes efter Aterblickaren, rubelfonden såsom ersättning. Det är icke sannolikt, att kapitalerna i Milanos bank och i holländska fonderna, hvad öde som än måtte ha träffat andra der insatta kapitaler, skulle hafva gått förlorade för en ägare, hvilken stod i spetsen för en af de segrande sarmeer, som dikterade freden i Paris. Det är således icke möjligt för vanliga menniskoögon att inse, hvari Kronprinsens förluster skulle ha bestått. Men de måtte ha varit hvilka som helst, så hemställa vi, om det icke hade varit det värdigaste, anständigaste och lagzligaste, att öppet angifva och specificera dem, samt derför begära ersättning, i stället att genom en förtydning af traktaters ord och ett förnärmande af grundlagarne, gifva anledning till efterräkningar, som, huru de än måtte slå ut, likväl alltid äro angenäma både för dem som göra dem, och dem, som deröfver behöfva förklara sig. Då vi bär nämnt Guadeloupe och dess försäljning, torde det i sammanhang dermed tillåtas oss fråga: var Pomern äfven afträdt till Sveriges Konung efter suceessionsordningen af den 26 Sept. 1810? Och om det icke det var, huru kunde det icke blott efter godtfinnande af Regeringen försäljas, utan äfven köpeskillingen efter godifinnan: de disponeras, så att hon som en grace skänkte staten något mer än hälften, och för andra behof behöll det öfriga? Äfven bärpå torde Återblickaren svara, i det utlofvade stora svaret. PM i (Forts. följer.)