Aftonbladet – 4 oktober 1843, sida 3

Isysselsätta Europas ädlingar, vid deras bekanta samJmankomster på badoch spelurterna. Vi meddela Jartillerikapten von Göler och en rysk kapten Verefkin Iron Moriz von Haber hade, som det berättad lanledning till duellen, och denne har nu afgifvit och )14 bilagor, visar att sjelfhämnden ännu är inrotad och Ifurstar, grefvar och friherrar, sina notvexlingar, budIskickningar, expresser, utmaningar, kongresser och heblifvit bortkörd (expuls) från det regemente, hvarvid se 518 om eliter utloppet, nvareltler den med samma utomordentliga fart, som den hade kommit, styrde sin kosa åt Fiskaabugten och derifrån inåt Kjösebugten. På detta sätt fortfor han en tid bortåt att begifva sig från den ena viken till den andra för att söka ett utlopp, tills han omsider helt och bållet försvann. Hans läte kunde man dock böra ända till klockan 9 på aftonen, då ban troligtvis påträffat utloppet till hafvet genom Vestergapet. e TBILANDARH ÄMNEN — DUELLEN MELLAN GÖLER OCH VEREFKIN. För någon tid sedan omnämndes i denna tidning en duell, som egde rum den 2 September i Baden, mellan en och hvaraf utgången blef att båda stupade. En ba3, varit låtit i Augsburger Allg. Zeitung trycka en förklaring, för att vederlägga de förklenande rykten, som, i anledning af denna sak, blifvit om honom utspridda. Denna förklaring, som är åtföljd af icke mindre än att begreppet om skyldigheten att mörda eller låta mörda sig för att försvara sin heder, på ett par sekler undergått föga förändrieg. Men i synnerhet är v. Haberska affären, med sina talrika intressenter af dersdomstolar, m. m., märkvärdig derföre att den lemnar ett exempel på de högvigtiga ärender, som derföre följande korta öfversigt af v. Habers ofvannämnda förklaring: r 4838 hade Hr von Haber en tvist med en officer, Hawkins, hvilken, såsom en man utan heder, han tjenade. I följd af denna sista omständighet ville Hr von Haber icke duellera med Hawkins, utan erbjöd sig i stället att gifva baron von Göler, som åtagit sig Hawkinss sak, nödig upprättelse. Denne önskade ingen sådan, och dermed tycktes den affåren vara slut. Fem år sednare etter innevarande år il Augusti anmälde sig v. Haber till deltagande i en bal, som den 9 samma månad skulle gifvas i Baden, men fann snart, att emot löfte, hans namn icke blifvit på listan uppfördt, och vände sig derföre till ba ron von Moaltzaha-Penzlin-Wartenberg, som var en bland tillställarne, för att få veta orsaken. Denne svarade uppriktigt att orsaken var den, att baron von Göler yttrat det han för -längesedan kallat v. Haber pultron och att denne icke begärt upprättelse derför. Det var naturligt, att när baron v. Göler täckts yttra att han yttrat sig så om baron v, Haber, så kunde baron v. Haber ej mer anses som hederlig karl eller komma med på balen. Hr v. Haber reste genast, på natten, till Carlsruhe, der löjtnant v. Göler låg i garnison, och uppdrog en vän, furst von S., att fråga v. Göler om han verkligen yttrat något sådant och att, i den händelsen, fordra upprättelse derför. Hr von Göler svarade, att han icke kunnat säga något dylikt och lofvade att samma dag gifva ytterligare upplysning om förhållandet i Baden, dit han nu begaf sig. Hr von Haber reste också, åtföljd affurst von 8. och en major von Klock, som varit von Habers sekundant i tvisten med Hawkins, till Baden, der de båda sednare hade ett samtal med von Göler, under hvilket denne påstod, att han verkligen !örolämpat Hr von Haber, i major von Klocks närvaro, utan att von Haber sökt upprättelse. Major von Klock påstod att Gölers uppgift var osann och utmanade nu von Göler, på Habers vägnar, men Göler svarade, att han icke kunde slåss utan medgifvande af sex officerare vid regementet, emedan också andra, skamliga rykten om Hr von Haber cirkulerade i Baden. Ötver. detta samtal afgåfvo Hrr von S. och von Klock ett: intyg, och den förre uppmanade Hr von Göler i ctt: bref af den 429 Aug. att skyndsamt förklara, om han påminde sig vara utmanad år 4838 af von Haber med anledning af Hawkinska affären, och att uppgifva de anklagelser, som han hört göras emot denne. Von Göler svarade härpå, att han fått reda på det bref, hvari von Haber erbjudit honom satisfaktion, och att bland andra anklagelser, som han snart skulle, uppgifva, vore äfven den, att von Haber ej mera mot : toges i Travellers Club i London. Den 45 ankommo två herrar, von Zedtwitz och Sarachaga, till von Haber och begärde, i von Gölers namn, af honom ett intyg, att Haber icke bestämdt utmanat Göler, och att denne således icke heller kunnat vägra att duellera. Von Haber kunde icke gifvas ett sådant intyg, utan uppsatte i stället en kort be. .: skrifping om förloppet af sammankomsten mellan hans: båda ombud och von Göler. Då framkom Sarachaga med den vackra uppgiften, att han stått och lyssnat i ett rum bredvid det, der Von S, och von Klock hade sin sammankomst med Göler och att Sarachaga då hört att Göler fällt en hel hop kränkande utlåtelser, om von H. — i parentes må rämnas, att Sarachaga, Z litet eller intet förstod tyska. . E Missnöjda med Habers förklaring, begåfvo sig herrar von Göler och Sarachåga samma dag till furst! von S. och aflockade honom en förklaring, i hvilken han, enligt sin uppgift till YOn Haber, besvarade frågan: Om herr von Haber, genom honom (S.) visste, att von Göler ännu icke återkallat sin anklagelsen med ja, och frågan: om herr von Haber ännu ickeln hade skickat honom utmaning, med nej. Denna för-!t klaring inskränkte sig likväl icke härtill, utan var så ofördelaktig för hr von Haber, att en hedersdomstollr af tretton personer, som Von Göler samlade, fällde det1 utslag, att von Göler icke kunde gifva von fiaber: upprättelse. Om detta utslag visste imedlertid den sednare ingenting, förrän ban af furst von S. erhållit en annan förklaring, som helt och hållet tillintetgjor-. de förklaringen af den 46, sedan sjelf skickat ett ut-)? mManingsbref till hr von Göler, och slutligen låtit förnya denna utmaning genom en sekundant, som han måst tillkalla från Carlsruhe, emedan ingen af hans)r vänner i Baden velat bistå honom, Von Haber sam--, mankallade genast de ledamöter af hedersdomsto!en, I Vv som ännu voro qvar i Baden, och före!ade dem furst)s von S:s sednare förklaring, äfvensom major von Klocks, af von S. bestyrkta intyg rörande sammanträdet med von Göler d. 40 Aug., i följd hvaraf dessa ledamöter, atta till antalet, återkallade sin förut fällda dom.j, Det förstås af sig sjelf, att Y. Haber icke försumma1 de att under tiden äfven utmana sin svnnerligt godal-g