Aftonbladet – 27 september 1843, sida 2

(Insändt.) HVAD ÄR ATT GÖRA? Under närvarande kritiska ställning för svenska jernhandteringen och till följe af en allmönt kännbar pennsingeförlägenbet gör man hvarannan dagligen denna fråga, Svaret utgöres merendels al en ryckning på axlarne, en belänksam min eller ett utrop öfver de dåliga tiderna, hvars make men säger sig aldrig hafva upplefvat eller ens hört omta!as, ända sedan kontinenltalsystemets bistra dagar, då våra jernbruk hotades med undergång, Dervid låter man likväl bero, förmodligen emedan det kostar mindre möda att beklaga hvarannan, än att hjelpas åt till förekommande af ett befaradt eller till afhjelpande af ett redan inträffadt ondt. Så gör man ej i andra länder under enahanda omständigheter. Der rådslå de intresserade personerna, och från tal skrider man till rask handling. Hvaröfver är det egentligen som vi hafve skäl att klaga? Jol! öfver minskad afsättning på jern, hvartillfölje vexeltillgången blifvit knapp, samt öfver deraf föranledd silfverexport, hvilken, minskande den cirkulerande myntstocken, sålunda vållar en penningebrist, som förlamar all spekulationsanda, nedtvingar priserae på varor och annan egendom, till betydlig skada för hvarje producent eiler för hvar och en, som har något att aflyttra, vare sig fast eller löst.