Aftonbladet – 27 september 1843, sida 2

gen sådan. Jag vet, att det gifves ett parti af domare, som jag med ingenting kan afväpna, och af hvilka jag nästan skulle anse för en olycka att bli skonad, ännu mer att hafva dem på min sida. De följa sin bestämmelse, och det vore en fruktlös möda, att söka leda dem derifrån. Detta var nu min förbrytelse. Med den ofvannämnda allmänna frasen skall jag nemligen ha menat Biet, och ingen annan, och härigenom stängde jag vägen för detsamma, att någonsin yttra sig om Nya teatern, emedan det ej kunde berömma, och ett tadel, å dess sida, skulle ha fått utseeude af att vara förestafvadt af politisk fiendskap. Att Biet var åsyftadt, är så mycket tydligare, som dess red. var den enda, hvilken ej fick några fribiljetter till första representationen. Härigenom afskars för Biet möjligheten icke allenast att fälla något omdöme om densamma, utan till och med att göra emot den, hvad det eljest gör mot andra teatrar och mot alla offentliga förevisningar eller tidsfördrif, nemligenr att införa en notis om dem i bladet, heldst som jag byarken mot betalning der inlemnat några annonser, eller begärt att de måtte införas gratis, ehuru Biet offentligen erbjudit mig valet mellan dessa båda utvägar. Äfven häruti låg en ny krigsförklaring. Det torde medgifvas, att om mitt ätgörande celler rättare: mitt icke-görande i detta fall varit en krigsförklaring, var åtminstone formen derför lika ovan1g som lindrig. Men jag bör då upplysa Biet derom, att jag icke läst dess ofvannämnda utmaning, och äfven om jag läst den, icke skulle begagnat mig deraf, emedan jag ej anser teaterns annonser behöva, för att bli allmänheten meddelade, införas i fler än de tre tidningar, der de nu stå, och icke kunde fästa nog vigt vid att få dem införda i Biet, att jag derföre skulle af detsamma begära en grace. Men då ett af dessa vilkor skulle erfordras innan Biet kunde göra Nya Teatern den äran att införa dess annonser, tar jag mig friheten fråga des: red. om den Kongl. och Djurgårds-teatern, hvilka det dagligen annonserar, verkligen uppfyllt någotdera, om de betala annonserna eller anmodat red. att införa dem gratis och om det icke tvertom är red. som sjelf begärt at få dem meddela? Af Biets sanningskärlek väntar jag ett bestämdt svar på denna fråga. Jag mins verkli gen icke nu huruvida jag, när jag skref den ofvan anförda tiraden, i förbigående tänkte på Biet; men om jag det gjorde, var det åtminstone icke det en samt, som sväfvade för mina tankar. Att dess red icke fick någon fribiljett till första representationen beklagar jag; men äfven i det fallet var dess red icke den enda, mot hvilken jag begick en dylik ur aktlåtenhet, emedan jag ej kunde förmoda, att mar af mig skulle fordra en så vidt sträckt uppmärksamhet. Dessutom trodde jag icke dess red. komma at sakna tillträde till spektaklet, när jag skickade biliet ter till Svenska Akademien. Det är bekant hur denna artighet upptogs, huru hon, som bordt vars mest intresserad för teatern, ensam af alla sina kol leger, återsände alla biljetterna. Hvad skulle jag di väntat af Biets redaktion? — Biet har gjort allmän heten till domare mellan sig och mig. Jag gör de äfven. Jag låter allmänheten afgöra, huruvida mit förfarande emot detsamma, d. v. s. att hvarkeni ord eller handling hafva yttrat eller gjort något, verklige! innebär ett tillräckligt motiv för en tidning, som dag ligen utkommer, att under ett helt års tid iakttagi fullkomlig tystnad öfver ett så icke ovigtigt föremå för publiciteten, som anläggningen af en ny teate och dertill en i sådan skala, som den ifrågavarande ämnad b:t i synnerhet upptaga Svenska originaler således b d till ett vehikel för den inhemska dra I matiska litteraturens utveckling, en teater, som reda: börjat arbeta för denna bestämmelse, och på hvilke artister uppträda, visserligen förtjenta att nämnas 3 ett blad, som befattar sig med litteratur och konst. Hvad jag här sagt, har icke skett för att rättfärdig mig mot en anklagelse, vid hvilken jag hoppas at lingen förståndig uch välsinnad läsare fästat någo vigt eller ansett mig behöfra upptaga; icke heller fö att derigenom förmå Biet bryta sin tystnad om Ny Teatern, emedan densamma har allt skäl att var nöjd med Biets bittills följda system i anseende ti henne, utan endast för att låta allmänheten lära känn ännu ett drag af Biets karakter, och att visa af hvilk bevekelsegrunder det åtminstone förmås att tiga, hvar: man någorlunda torde kunna stuta till, genom hyilk det förmås att tala. Stockholm den 26 Sept. 1843 Ba A. Lindeberg.