Aftonbladet – 27 september 1843, sida 2

dig om, min bästa Teresina, och som du måste ärligt svara på. Säg mig, blott för min skull, fortfor hon med saktare röst, och likasom försynt för sin egen fråga: hvad är det då egentlisen, som du så länge har haft emot mig? Afund! Intet annat än afund! Ack, jag skäms att bekänna det: du är så vacker, att alla menniskor tycka om dig! Du kunde ha hundradetals fästmänner, i fall du ville blott — och jag har icke en enda.n a, Men, bästa Teresinal bur kan du tro likväl. ..n Jo visst, det tjenar till intet att du nekar det, inföll den andra, med häftighet. Det finnes Ju ej en ung karl i hela trakten, som icke tycker om dig. Giovanni ock! Tror du inte att jag vel det? Alla menniskor tala ju derom. J2, du är mycket lycklig; — men du förtjenar det också,, tillade hon med en suck, som om det grämde henne att hon nödgades tillstå det. Hörde ni namnet? Giovannino! Der ha vi älskaren! hviskade jag till den unge fransmannen, för hvilken jag förut hade tolkat hvad han ej förstod af sammanhanget, och som med det lifligaste intresse hade följt hela uppträdet. Förmodligen hade Maria Grazia nu först kommit ihåg, alt hon icke var utan främmande åhörare, och sagt det åt sin ungdomsvän; ty de började begge att tala sakta. Efter en liten stund gick Teresina, Maria Grazia följde henne ut, och hennes fostermor kom in för att duka af bordet. . — MDet är ju riktigt en engel, er lilla Maria Grazia, sade jag till benne, ;ni är en lycklig qvinna som har en sådan i ert hus och till ert dagliga sällskapl)