Aftonbladet – 27 september 1843, sida 2

—— FR Ja så, ni har hört det? Ja, är det inte sannt? Jag skulle inte sjelf säga det, ty det är min systerdotter; men hon är icke af denna verlden. Hon liknar slätt inte de öfriga. Fruntimren här på orten duga inte stort, det skall jag säga er; de äro nästan allesammans falska, Svartsjuka och missundsamma. Om allt sådant vet Maria Grazia ej det minsta. Stackars barn! Hon har inte heller någon i bela denna verlden att hålla sig till. Modren dog i barnsäng, fadren följde snart efter, och fattigdom och elände fanns det nog i boet; ty fattiga äro vi alla här i pergsbygden. Vi togo likväl det lilla pyret till oss; hon var då vid pass nio gammal; och det har aldrig ångrat oss sedan; ty, ser ni, från den stunden var det liksom en välsignelse hade hvilat Öfver vårt hus loch öfver allt hvad vi togo oss före Så är det ock, inföll jag, en god gerning har alltid välsignelse med sig. Ja visst, svarade hon, rörd. Madonnan 1eder allting till det bästa. Men det kära barnet har också lönat Oss sjelf; ty hon är vänlig och god, och trägen ifrån morgon till qväll; och så arbetar hon så nätt sedan, att det är en glädje att se det. Min svåger i Florens har många gån. ger sagt att alla de arbeten, som vär lilla Maric Grazia förfärdigar, kom han sälja på stund, och alt det icke ges några, som betalas bättre. Men derföre vårdslösar hon icke huset: när jag nödgas syssla med barnen, är hon i köket och bestyr om allting, så att vi aldrig beböfva någon piga Och, kära herre, alt släppa främmande folk i hushållet, det är som att sätta katten till vakt öfver mjölken. Men derföre är hon alla kär lockså, och aktad som ett litet helgon, och ingen