Aftonbladet – 23 september 1843, sida 3

BLANDADE ÄMNEN: HURULEDES HR DANMARK EN GÅNG GICK I SÖMNEN. (Ur Corsaren.) Förliden natt hände sig, att nattvakten, då han händelsevis kastade en blick upp till hr Danmarks sängkammare, upptäckte, att der var ljus, som ostadigt rörde sig hit och dit. Förskräckt häröfver gjorde han allarm, innan kort voro sprutor och polis samlade och omringade huset, hvari hr Danmark så oförmodadt hade ljus och tycktes röra sig. Det är väl bäst att genast sätta sprutorna i gång, hyviskade hr Kjerrulf till hr Brestrup. Ja, men skulle vi likväl icke först se, om der är eld? Detta förslag vann bifall, och de uppstego och gingo in, åtföljda af öfveruppsyningsmannen, öfverbrandmästaren, öfversprutmästaren och flera andra höga embetsmän, som voro anställda vid räddningsoch säkerhets-korpsen. Hr Danmarks unga son ville återhålla dem vid porten. Han ropade: My house is my castle, säger Engelsmannen ; men de gingo vidare utan att svara. Nu uppläste hr Danmark sjelf dörren, med en resignerad min, i det han tillade: Jag ber om förlåtelse, herrarne tillhöra kanske hamburgska polisen. — Nej, vi höra till den danska, sade en af de medföljande tjenstemännen och blef en half aln högre vid detta ord. — Gud, svarade den unge hr Danmark, jag har också all aktning och vördnad för den danska polisen. — Ingen näsvishet! ropade den förre, som hade sprungit förbi, tillbaka till honom, med en hotande blick och en omedveten rörelse af handen. —-Den unge hr Danmark drog omedvetet öronen åt sig. De kommo nu till gamle herr Danmarks rum och öppnade det sakta och sågo en syn — bevare oss Gud! Hr Danmark gick utåt golfvet i nattklädsel och med tillslutna ögon. I venstra handen höll han ett ljus; med högra handen fattade han sin nattmössa och kramade hårdt ihop den. De inträdande tillbakahöllo andedrägten, af fruktan att väcka sömngångaren. Plötsligen tycktes en tanka fara igenom sömngångarens hufvud. Han kastade ifrån sig nattmössan och började stiga upp till vinden. Angslig för hvad som nu skulle ske, gick man sakta efter honom. Uppe på vinden hade hr Danmark ett rum, der han förvarade sina dyrbaraste saker. Han närmade sig en massa sorgfälligt ordnade, gamla papper, hvarpå stod skrifvet traktat, öfverenskommelsen, arfsrätt, fredsslut,, moraliska garantiers 0. d., kastade alltsammans åsido med ett slag och framtog ett harnesk, som han iklädde sig, en hjelm, som han satte på sitt hufvud, och ett stort, bredt svärd. Då den gamla kämpagestalten i de gamla kämpavapnen drömmande gick dem förbi, vecko de oyvilkorligen undan, och en ibland dem erfor en sådan känsla, som Napoleon, då han 1844 såg sitt gamla garde uppmarcheradt i Fontainebleau och ett ögonblick frestades till att låta det bero på ännu en dust, innan han gaf vika för utlänningarna. I de gamla kämpavapnen gick han ned och framtog en stor karta samt stirrade länge allvarligt derpå. Först satte han betänksamt fingret långt bort mot öster och skakade på hufvudet. Sedan vände han blicken mot söder, stod länge i djupa tankar och skakade slutligen bekymrad på hufvudet. Slutligen, liksom han nu hade oryggligen fattat sitt beslut, lade han ihop kartan, gick utför trappan ochl. ut ur huset, ned till sjötullen. Man följde honom, med stor fruktan att väcka sömngångaren, i harnesk, som han var. Han steg i en båt och började ro i riktning mot venska kusten; men båten låg bunden, och han kom cke ur stället. Det kostar honom 4 mark utan nytta, sade hamn-. aptenen Eskildsen. . Men nu gjorde han min af att göra lös båten, Du gode Gud! utropade Kjerrulf; hvad skole vili öra ?n . o s Alla stodo rådlösa, och båten var redan nära lös.) Då framträdde en polisbetjent: Med benäget för-; of! Om jag får ett par nya byxor, så åtager jag mig ! I Itt reda hela saken. Två par och en vest på köpet. Tackar, ers nåd! Jo, jag skall nog styra henom, tan att väcka honom. Jag har erfarenhet i den vägen.,s a nn nn nn ESS SEN NN