Aftonbladet – 23 september 1843, sida 3

pan och gick sjelf att underrätta sig om de gaml: berrarnes tillstånd och orsaken till deras dröjsmål De hade nyss slutat sin aftonmåltid, och, prisad: vare halfvan, perlan och tankställare! voro de vic skäligen godt lynne, ehuru pastorn, som var er oskyldig orsak till Lars frånvaro, fick uppbär: många skarpa utfall af kapten. Man kan således tänka sig hans glädje, när han hörde nyckelr vridas om, dörren öppnas och kamrer Knut artigt frågade efter morbrors helsa och kaptens ute: blifvande från balen, — Kära bjertandes Knut! du är mig en heders 5055, Som släpper ut oss ur denna fördömda ar resten, der Lars bar läst in oss; tag mig i famn. gosse! din gamla morbror skall ej glömma, att du gjorde oss denna tjensten. — Vore, min själ, bättre, bror Nils, attjdu sade till din systerson: nu ger jag dig också min dotter Bina för omaket — sker nog en sång, antingen du vill eller ej — är så godt du ser ditt tillstånd först som sist — minns nog, huru du biträdde gamla syägerskan i Stockholm, att sätta knifven åt strupen på mig arma f—n, den gången ni gifte bort min Ingeborg — Sö! dig nu samma spratt igen — förtjenar det nog, SOM skicka bort Lars med den satans peruken. .— Nog kan du väl begripa, bror Bengt, att je Intet i hast kan afgöra en så högst vigtig och ill varsam sak; Knut är visst en hederlig Pojke, Jet medger jag gerna, och vi få väl se, framdeles, uru det kan gå. — Inga kvumbugter, min kära Nils! — rent pel, ja eller nej — vill inte vara med om nåra konster — får min själ inte slin:ra dig unlan längre — vore Bina här, skulle jag låta henne