Aftonbladet – 23 september 1843, sida 2

— Åh! ger tusan dina händelser! Kan du inte svara när jag frågar? Hvar är Lars? Har du skickat bort honom nu igen? oo— Nej, kära bror Bengt, jag vet icke hvar han är; bändelsen är nu den, att han... — Ha! skynda dig då att berätta din sakramenskade händelse, innan jag blir riktigt ond. — Jo, ser du, bror Bengt lilla, när Lars gick ut, befallte jag honom vara här klockan tre aldra sist, och sedan har han aldrig kommit tillbaka, och så .-— Har han inte kommit tillbaka? inte passat på sin tid på slaget? det skall han, min själ, dyrt få umgälla, det dumma nötet. Men hvarföre i all verlden, har du ej gått ned och låtit söka rätt på honom? Det är visst, bror Nils, att du lär dig aldrig ha hufvudet på rätta stället. — Hjertans bror Bengt, jag kunde inte gerna gå ned och visa mig med näsduken om hufvudet, och så... — Har verkligen rätt; du ser ut som en gammal krögarmadam, med näsduken om hufvudet — förbannadt upptåg! att skicka bort Lars med asken. Kunde inte gunstig pastorn gått på sin konsert med peruken sådan han var? — tror visst, att konserten gålt lika bra ändå — du skulle ju intet klifva fram och sjunga solo der — fördömdt! får väl sjelf gå och ropa Lars — hjelp då åtminstone på mig pigechen. — Ja, ser du, bror Bengt lilla, hvarken du eller jag kan komma ut, ty Lars har läst igen dörren, som ej går att öppna från insidan, det är det värsta, och derföre . — Har han läst in oss, det satans nötet? Hvad säger du? kan dörren ej öppnas?