Aftonbladet – 23 september 1843, sida 2

atliDinstone all doma al arukeln i vasst Alebanda, och det är alltid ledsamt vid frågan om redandet af ett maktpåliggande ärende, när den ena talar om Guds fred och den andra svarar: Yxeskaft, emedan någon verklig diskussion derigenom icke kan uppkomma. Det vore det lättaste i verlden att visa huru herr doktorn i sin Allehandaartikel gått till väga på detta sätt från början till slutet; antingen icke läst, eller icke kunnat uppfatta tydliga ord i Aftonbladet, utan förnämligast rört sig dels med blotta deklamationer utan all botten, dels med slutsattser, som stå alldeles i strid med premisserna — allt detta vore, som sagdt är, det lättaste i verlden, men skulle upptaga läsarens tålamod för mycket, emedan vi då måste genomgå och rätta hvarenda punkt af herr doktorns välmenta men osammanhängande diktamen. Det är nog för dem, som intressera sig för sjelfva saken och tilläfventyrs vilja se, hvem som har rätt, att uppmärksamt genomläsa Aftonbladets artikel i detta ämne i JM 213 för Thorsdagen d. 44 dennes och jemföra dess innehåll med de förebråelser herr doktorn behagat temligen frikostigt göra oss. Vi afstå så mycket hellre från elt strängare nagelfarande al den omtalta art., som vi lemna den allrastörsta rättvisa åt herr doktorns goda och ädla afsigt. Men deremot kunne vi ej undgå att förundra oss öfver, att Red. af Dagligt Allehanda, som otvifvelaktigt kan tänka redigt och klart, icke allenast meddelat denna artikel utan all anmärkning eller reservation, utan äfven försett den med en den allra besynnerligaste ingress, som försätter läsaren i ovisshet om hvarest Dagligt Allehanda sjelf är hemma i frågan, hvilka åsigter den byser, på hvad ståndpunkt den befinner sig; och för att visa detta, vilje vi beröra ett par punkter. Det synes öfverhufvud utgöra en stor besärelse hos dem, som sysselsätta sig med Aftonbladets anmärkningar mot förslaget, att glömma, kringgå, missförstå, bårdraga och förtyda, — hvilketdera man vill kalla det, — hvad som utgjorde vår egentliga anmärkning emot förslagets innehåll, nemligen den godtyckliga makt, som 7 S:n i stadgarna vill inrymma åt inrättningen eller dess föreståndare, att qvarhålla arbetshjonen i den blifvande inrältningen på obestämd tid. Åberopar man detta, så säga våra värde motståndare genast, att de äro ense med oss härom; men det oaktadt, och fast än nyssnämnda godtyckliga makt bildar den egentliga grund, hvarpå stadgarne hvila, yrkar Dagligt Allehanda, att det nu ifrågavarande förslaget icke må förkastas. Vidare säger Dagligt Allehanda, att A. B. synts utgå från den förutsättningen, att kommitterades afsigt varit att bilda ett fängelse för de fattige, i stället att den angilna meningen uppenbarligen pvarit, att bilda en anstalt för att förmå eller tvinga liderlige men arbetsföre tiggare, att medelst arbete, ärligt förtjena sitt uppehälle. Dagligt Allehanda har förmodligen icke glömt att läsa innantill, och huru ofta skole vidå upprepa, hvad som står att läsa i Aftonbladets artikel, att vi på mer än ett ställe hemburit vår gärd åt herrar kommitterades goda afsigt, samt uttryckligen förklarat det vara påtagligt, att herrar kommitterade icke velat inrätta något fängelse, ehuru vi tillika påstått, att det ifrågavarande arbetshuset skulle genom de föreslagna stadgarna, om de antagas och sanktioneras oförändrade, nödvändigt blifva ett sådant. För att nu en gång komma till ett slutresultat och reda det hufvudsakliga af frågan, tage wvi oss friheten vänligen anhålla om elt svar af Dagligt Allehanda, men ett tydligt och utan alla omvägar afgifvet svar på följande frågor: 4:0 Anser Allehanda alla svenska undersåter, rike eller fattige, äga eller böra äga lika rätt inför lagen, eller icke? 2:o Anser Allehanda det tillhöra denna rätt, att ingen må kunna dömas sin personliga frihet förlustig utan att hafva förnärmat samhället genom begången förbrytelse? 3:0 Anser Allehanda, att någon bör kunna för en förbrytelse dömas förlustig sin fribet mer än på viss, genom laga domstols utslag, bestämd tid? 4:o Om härpå svaras, att det icke bör ske för förbrytelser i allmänhet, är då tiggande en så svår förbrytelse, att ett undantag till förmån för godtycket, i afseende derpå bör äga rum? 3:o Anser Allehanda, att den person, som utan eller mot sin vilja inneslutes inom murarne af ett hus, antingen han der lemnas sysslosös eller tvingas till arbete, befinner sig i fängelse eller icke? 6:0 Täcktes Dagl. Allehanda godhetsfullt upplysa oss, huruvida den delen af de föreslagna stad garne för den nya arbetsinrättningen, som angå dispositionsrätten öfver arbetshjonen d. v. s. deras ditförpassande och qvarhållande,i det väsendtliga skiljer sig med en enda bokstaf, en enda prick ifrån de stadganden i samma delar, som röra korrektionsinrättningen; samt om så är, hvari denna skilnad består? och slutligen 7:0 Om en:sådan skilnad icke finnes, täcktes Allehanda yttra sig, på hvad grund den anser i ena fallet, att samma premisser icke skola leda till samma slutföljder i den ena inrättningen som i den andra? RNE TN Re AKT EEE ENE ET ENE SAO