Aftonbladet – 18 september 1843, sida 3

Hgheren och osedligheten Yr den astigten, Som Vil göra åtnjutandet af statshorgerliga rättigheter beroende a en trosbekännelse; och med en nedslående ironi till. han sin på så svag grund stridande mot lare. Afven i fråga om skolväsendets reform tog han liftig del och utgaf tvänne flygskrifter, skrifna framskridandets anda och den fria rörelsens intressen och verkliga mästerstycken af klarhet, grundlighet och skarpt. omdöme: Striden mellan pedagoger och lä kare, samt Direktor Gottholds apologi, belyst a d:r Jacoby. Alven i polemiskt afseende äro de mä sterverk, genom den finhet, hederlighet och värdighe hvarmed striden deri föres, 48358 utgaf han ännu er skrift, som hade afseende på censuren i Preussen, anledning af ett personelt anfall på sis, hvilket han ville i tryck försvara sig emot, men som icke tilläts honom. Den miktiga fart, som folkandan i Preussen fick vid nuvararde Konunzens tronbestigning, återupplifvandet af alla förhoppningar hvilka länge varit dömda till tystsad, pressens friare och modisa:e språk, samt det straxt derpå fö!j inde smärtsamma intrycket af kabinettsordern den 4 Okt, 4840, framkallade den skrift, som i synnerhet sjort D:r Jacoby rykthar. Såsom hekant är, öfverlemnade den: Ost-Preu a tandt-dagen till Konungen en skrift, hvari den öfverklagade den i förållrade former sig irt rörande representationen af serskilda och privilegierade stånd, men deremot önskade en representation al hela Preussiska landet, och hoppades, att Konuncen icke skule dröja att tillförsäkra folket om den, af hans aflidne herr fader genom lagen d. 29 Maj 1815 utlofvade församlingen af landets representanter., Det s. k. landtdagsafskedet innehöll väl ett Konunzgens afslag tll denna begäran, men tillika ett erkännande af dess behörighet; och det varisynnerhet genom den ofvannämnda kahinettsordern, som det rent af förklarade, att Konungen allrig medgifvit hvarken mundteller skrittligen, att han ansåg Statsförfattningen böra förändras i enlighet med andan i 4943 års förordning. Jacoby författade nu sin skrift: Fyra frågorp, hvilken säkert haft den mest betydande och djupt ingripande verkan, som någon politisk brochyr kunnat skryta af, sedan abbe Sie yes, Quwcst ce que le Tiers Plat?, och hvaraf så ofantligt stora och många upplagor utcått. Dea närmaste följden af dess utgifvande var, att den satte bela den bildade verlden i rörelse. Den öfversatles på de flesta länders språk, som hafva konstitutioneila Statsformer, och fann öfveralit lisares bifall. Derpå följde seqvester, samt åtal mot författare, förläggare och boktryckare. Hvad de sistnämnde ancår, var boken under falsk firma och utan censur-tillstånd, så att de bestående lasarne voro i detta afseende svårt öivertrådde. Hvad författaren åter angick, beskyllde man honom för den största förbrytelse som preussiska lagboken känner: Pbögförräderi, kränkning af majestätet och fräckt klander af landets lagar. Kammarrätten i Berlin blef bestämd såsom den enda kompetenta domstolen att upptaga målet. Der förekom det, sedan kabinettsordern den 35 Mars 4841 anbefallt undersökningen, förbundsdagen den 43 Mars förbjudit skriften i alla tyska stater, och sedan husvisitation skedt den 44 Mars hos Jacoby. Kammarrätten förklarade sig likväl inkompetent, emedan den ej kunde finna de i anklagelsen anförde förbrytelserna, och målet blef enligt kabinettsordre den 30 Augusti förvisadt till kriminalöfverdomstolen i Königsberg. Som man likväl ville bibehålla anklagelsen i sin hela form, uppstodo nya svårigheter äfven der, och sedan ransakningen var slutad i November månad, upphäfdes det förra beslutet genom en ny kabinettsordre af den 41 December, hvari Jacoby erhöll rättighet att välja hvilken domstol han sjelf önskade. Han valde den i Berlin, emedan han insåg, att han alltid sku!le i första instansen dömas, men hoppades alt domrarnes personlighet, karakter och sinnelag i andra instansen kunde medföra en frikännelse. Så skedde det äfven. Han dömdes den 5 April 1842 af kammarrätten till 2 1, års fästningsstraff och. förlust af sin nationalkokard, men blef i Januari 1843 helt och hållet frikänd af öfvertribunalet. Uader ransakningen antogo sig Ostpreussarne och i synnerhet Königsbergarne hans sak, på ett högst ärofullt sätt. Petitioner ingåfvos till provincialständerna med hundradetals underskrifter af de anseddaste män i provinsen, hvari dessa äfven förklarade, att de delade författarens åsigter. Man föreslog att använda de i och för ett monument öfver den aflidne konungen samlade 30,000 Rdr, för att betrygga Jacobys materiella existens. Då Jacoby sjuknade af den ansträngning och sinnesrörelse, som ransakningen förorsakade honom, visades honom ett ovanligt och allmänt deltagande. Hans födelsedag firades alla åren offentligt. En subskription öppnades, för alt erbjuda Jacoby en medborgarkrona, om domstolen skulle se sig föranledd att beröfva honom hans medborgerliga rättigheter, och deri deltogo folk ifrån: nästan: hela. Tyskland; Bidragen temnades sedan till professor Jordan i Marburg, denne martyr för sin öfvertygelse, som i 4 år der varit underkastad den hemliga rättegången i dess vidsträcktaste tillämpning. Jacoby lefver ännu i Königsberg, och är en af stadens mest aktade män och läkare, samt arbetar mycket på vetenskapernas gebiet samt följer tidens tilldragelser med en pröfvande blick. Han är af medelmåttig statur och smal; hans ansigte bär österländsk prägel, vänliga draz, som ofta uppklarna under ett välvilligt småleende. Hans ögon äro mörka, stora och djupa; välvilja och tankfullhet talar utur dem. Som sällskapsmenniska är han mycket älskvärd, munter, qvick, satirisk, men ej sårande. Han är ogift och förmögen. Rose oc: