Aftonbladet – 18 september 1843, sida 3

ingen ångvagn begagnas, utan att banan är försedd med ett, midt emellan skenorna liggande fortlöpande tackjernsröt, som kan pumpas lufttomt, och i hvilket sitter en kolf, som genom lufttrycket (atmosferens tryckning) framdrifves och för vagnarne med sig. En sådan jernbana är nu anlagd mellan Glanthule, litet nedanrom Kingstown och Dalkey. Denna linie har en så stark stigning, att man ansåg en vanlig jernväg med ångvagn erfordra en ovanligt stor konsumtion af bränsle. Den 24 Augusti försöktes den nya banan, hvarvid Glanthule var utgångspunkten. Största tryckningen i lutröret svarade mot 22 tums qvicksilfver nöjd (ett atmosfertryck motsvarar 26 tums qvicksilfver höjd) och med detta tryck tillryggalade tåget banan på 3!, och vid ett annat försök på 3 minuter, hvilket således gör en hastighet af 25 engelska mil i timman. Baran hade en stigning af 4 tum på 400, och enligt en uppgift i Times skulle täget hafva gjort återvägen, endast medelst banans lutning, på 5 minuter. Engelska tidningarne anse atmosferiska jernens duglighet vara genom detta försök ovedersägligen ådagalagd, och antaga att med de små förbättringar, tiden gifver vid handen, en vida större hahet skall uppnås. — FORNLEMNINGAR NÄRA ROTEN. -D2 förut omnämnda gräfningarne i skogen Bretonne, under herr Chaliers uppsigt, fortsättas med lika mycket nit som framgång. Man upptäckte först ett praktfullt mosaikgol!, och har sedan bragt i dagen en fullständig badsal, till hvilken man nedgår på en trappa af qvadersten af sex fots bredd. Man inkommer först i den egentliga badsalen; badkaren, som voro öfverdragna med cement, hvilade på stora ugnar, med flera myns ningar och fullkomligt bibehållna, som skulle värma de rymliga badkaren äfvensom salen, hvars golf var inlagdt i mosaik; detta golf är nästan alldeles förstördt, men vid foten af murens sockel, på den sidan der badkaren äro, finnes en lemning af mosaik i godt stånd, föreställande tvenne ankor med lysande och fullkomligt bibehållna fjädrar. Från denna badsal kom man till badstugan, hvars golf af härda, hvita stenar hvilade på ett tjog pelare af röd sten, af omkring 7 tums höjd. Sedan elden uppvärmt baden, sick den genom fyrkantiga rör af bränd lera, under badrummets golf och förlorade sig, sedan den cirkus erat mellan stenpelarne, genom andra rör, hvilka alla voro fästade i en mur af groft cement och qvarnstenar. Tjugu steg från baden har man upptäckt en stor yrkantig källare af omkring 9 fots djup, fullkomligt bibehållen och alldeles lik våra källrar; murarne äro af stor sten och kalk samt på nägra ställen öfverdragna med cement; endast gluggarne på sidorne äro klädda med tegel. Hvalfvet öfver trappan, som leder ned till källaren, har ej mer än omkring 28 tums ippning, och man vet, att de krukor, hvari de gamle ransporterade sina viner, i allmänhet voro små. Denna källare var icke hvälfd; nära trappan fann man ett förråd af tegel. Man har äfven funnit en stridsyxa åf brons, ett dussin mosaikstycken, en liten bronsskål, hvars fot var lös, två bronsringar, en vacker bronsnål med hake, hvars platta hufvud af en nagels storlek synes hafva varit betäckt, antingen med en carnå eller on mosaik samt omgifven af en temligen väl bibehållen silfverkant. I en vas, som en arbetare sönderstötte med sin hacka, fann man flera kilogrammer af ett ljusblått ämne, som förr varit i pulfverform, men vf väta blifvit koaguleradt och efter många undersökningar befanns vara en komposition aftobolt, sombevagnats till frescomålningarna. Dessutom har man unnit en stor mängd lemningar efter murar och vatenledningar, samt öfverallt sönderslagna lerkärl, ben af nenniskor och djur af olika storlek, samt skal af otron och mussleslägtet Mytilus. a RAT SRA RTR