Aftonbladet – 18 september 1843, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. D:R JOHAN JACOBY. Köpenbamnsposten, meddelar utur en tysk folk kalender några biografiska underrättelser om denne man, som i Tyskland vunnit en stor politisk ryktbarbet genom sina skrifter, hvaribland en under titel ;fyra frågor isynnerhet väckt ett stort intresse, Då vi förut i vårt blad baft tillrälle berätta åtskilligt, angående denna person, i anledning af de förföljelser han lidit ifrån preussiska regeringens sida, torde följande utdrag utur de förstnämnda underrättelserna mottagas med välvilja. . Johan Jacoby är född i Köningsberg d. 4 Maj 1805, af israelitiska föräldrar, som skänkte honom en vårdad uppfostran. 4815 insattes i Collegium Fridericianum i Königsberg, hvarifrån han år 4823 absolverades, med de fördelaktigaste bevis öfver flit och duglighet. Han gick nu in Vid universitetet i sin hemort, der han studerade filosofi och medicin, samt med ifver ognade sig åt äfven ridderliga öfningar; kraft, vältalighet, energi, förskaffade honom en stor infiytelse ibland sina kamrater, och snart afiedde han de gamla fördomar, som dittills föranledt, att aldrig israelitiska studerande blefvo utsedde till att deltaga i bestyret om studentkorpsens fester, o, s, v. Han vann allas förtroende och utvecklade en ovanligt ädel och verksam karakter. De Vänskapsband han då ingick grundades på sann aktning och varade derföre under hela lifvet. on 1827 blef Jacoby doctor medicinn, tog 1828 sin statsexamen i Berlin, for till Heidelberg för att hos Nägel inhemta undervisning i barnbördsvetenskapen, och återvände sedan till sin födelseort, der han blef läkare. 18530 följde han en sjuk slägting till Marienbad, och då dit ankom underrättelsen om Julirevolutionen i Frankrike, genomfor den hans själ som en elektrisk gnista; han drömde om Europas frihet och trodde att den sol, som i Paris tillintetgjort en thron, uppgått såsom gryningen till en Ny, skön dag för vår verldsdel. MN . Ehuru föga denna dröm än realiserades, gaf likväl det intryck julirevolutionen gjorde på Jacoby, honom sin politiska riktning; han beslutade sig att verka för frihetens sak med ord och gerning, och af alla sina krafter, och han har sedan aldrig yikit ifrån detta beslut. Först angrep han den preussiska förvaltningens missbruk och maktspråk i de medicinska anstalterna; men polska revolutionen lilyade snart ännu mer hans ifver för friheten och folkens väl, Då krigsfacklan tändes i det olyckliga grannrikot och nya skaror vältrades öfver det ifrån Ryssland, för att till