Aftonbladet – 16 september 1843, sida 2

RN rnssnn nns tanter turligtvis ej stjufdottern — sjukdomar, o. s. v Hen hade ännu i ke talat ett enda ord med Ma thilda — bon sysselsatte sig uteslutande me Louise och thåserveringen — men det var ho nom omöjligt att taga sina ögon ifrån henne. Ho tycktes ingen enda gång se på honom, hvilke den qvinna, som finner sig betraktad, gerna und viker. Hon var dock lika okonstlad i sitt vä sende, och ljudet af hennes bjertliga, nästan barns liga skratt, då hon skämtade med Louise, trängd ända ned i hans själ och gjorde honom varn om hjertat. Louise måste slutligen påminna sin bror at det var tid att fara. Man ville behålla dem ti afton, men det afböjdes, emedan grefvinnan, sor endast trodde att de gjort en kort promenac kunde bli orolig. Tycker du icke, att Mattilda har utvecklat sj till sin fördel? sade Louise, då de åter sutto slädan. —. ,Jag har aldrig sett en sådan qvinnax Och om du visste hved hon har för ett goc hufvad och för ett godt bierta . . Alastor afbröt ej sin syster i hennes loftal. Det är syndy, anmärkte Louise, att hon tyck bli något eftersatt för de andra barnen ... tyck! icke du det också? pDet är ty värr så vanligt, men . . Men ?n ,Kammarherren lofvade att helsa på oss snar! Jag vet det. Mathilda var så glad deråt. Åc hvad jag skall bålla af henne. Nu kan jag to med benne avad jag vill, ; ,Talade hon något om Linder? frågade Ah stor, som gerna heldre velat framställa den me sjelfviska frågan, om hon icke talat om honom sjö Jo, jag sade henne, att föreningen 4sed hono utgjorde mitt högsta hopp, och 2 jag hade a tacka dig för, att jag kunde Be det gå i ful bordan.n Och hon sade?n