Aftonbladet – 16 september 1843, sida 2

den af läkaren begagnade benämningen på preparatet, torde det vara öfverflödigt att, tagande Aftonbladet för den 24 sistlidne Augusti på orden, persvadera dess insändare att, genom företeende af alla recepter, dittills i sednare tider nedskrifna af alla andre svenske läkare, styrka sanningsenligheten af sin uppgift, att de. vid föreskrifvande af ifrågavarande preparat, bruka benämningen aqua superoxidi muriatosi, beldst genom framdragandet af Erikssons från trycket utgifna anvisning till läkemedlens igenkännande och pröfoing, det ej skulle vara omöjligt, attäfven i denna del slå Aftonbladsinsändaren på fingrarne så till vida, som der (i Erikssons anvisning etc.) inhemtas, alt Eriksson, ålminston i tryck, kallar detsamma aqua oxymuriatica, acidum muriaticum osygenatum, solutio chlori, men icke aqua superoxidi muriatosi. Ronander uppgifver i sitt system i pharmakologien, 2:a delen, sidan 78, först följande namn på chloren: lor, ehlorine, superoxidum muriatosum, acidum muriaticum oxygenatum, acidum oxymuriaticum (just det i här omordade recept begagnade och derjerate fullt lika vetenskapliga, som benämningen aqua superoxidi muriatosi), halogenium, saltsyresuperoxidul, syrsatt saltsyra, samt längre ned: Svenska pharmakopeen upptager chlor så väl i flytande, som i gasform. Då det väl får tagas för gifvet, att dels signaturen å receptet innehöll, att medlet borde tagas mateller thåskedtals, dels receptarien, han må för öfrigt vara mer eller mindre kunnig, förmält inse. att en gasforig kropp omöjligen kan upphemtas eller intagas medelst sked, så hade han, förutsatt att han deremot icke mäktat förstå, att acidum oxymuriaticum är alldeles liktydigt med acidum muwiaticum oxygenatum, i fall ban funnit för godt göra sig den, i detta fall visserligen icke lönlösa mödan, att slå upp Ronanders pharmakologi icke ett ögonblick behöft stanna i villrädighet om, hvilketdera af de två: species pro vaporvibus superoxidi muriatosi eller aqua superoxidi muriatosi, han haft att utlemna, heldst pharmakopten icke innehåller något preparat af eblorsyran, den enda kropp, bvilken, enligt hvad ofvan visadt blifvit, utom ehloren blifvit benämnd syrsatt chlorsyra. Det lärer väl icke innehålla något misstag, yrkandet att receptarien så mycket mindre kan för sin försummelse, att slå upp Romanders pharmakologi, ursäkta sig dermed, att den på apoteket icke var att tillgå, som honom i och för afläggandet af apotekarexamen kerligen ålagdt blifvit, att icke blott läsa, utan äfven lära den. Receptarien bar således, utom felet att utlemna oriktigt medikament, 4:0 tvärtemot apotekareglementcts tydliga föreskrift, underlåtit att af läkaren begära upplysning om den sednares mening, ehuru den förre väl lärer funnit receptet tvetydigt; 2:0 försummat att i pharmakopten och Ronanders pharmakologi eftersöka den i receptet begagnade benämningen; 3:0 ådagalagt alltför stor okunnighet, i thy att han, ehuru examinerad apotekare, visat sig vara till den grad klen i sina stycken, att han icke kunnat på egen hand taga reda på hvad acidum oxymuriaticum är för en kropp. Efter slutadt försök att utreda, antingen läkaren eller receptarien är den felaktige, torde det vara på itt ställe att äfven yttra några ord om det begångna felets möjliga följder. Aeidum muriaticum gifvet invärtes, enligt Ronander, i dosis af fem tilltjugu droppar, hvarannan eller hvar tredje timme. enligt Vogt pro dosi från tio till sexton droppar. Så framt dessa dosbestämmelser få antagas för riktiga; så framt den person, för hvilken medikamentet föreskrefs, fyllt 46 år; så framt inga serskilda omständigheter förefunnos; så framt ett chlorpreparat var för den förhandenvarande sjukdomen indiceradt, och så framt patienten ej intagit mer än tjugu droppar vederbörligen utspädt chlorvätesyra, hvarannan timme eller sex gånger om dagen, torde med säkerhet kunna antagas, att det vid receptets expedierande begångna misstaget icke kunnat föranleda en dödlig utgång af sjukdomen. OO. den 7 September 4843. Se V—-g 3 TZ