Aftonbladet – 16 september 1843, sida 2

skyldighet att hos läkaren förfråga sig, innan han fö. retog sig att, snart sagdt på måå, expediera det. Ehuru i Atonbladet för den 24 sistlidne Augusti uppgifvits att acidum oxymuriaticum (syrsatt saltsyra) kar betyda chlor, chlorsyra, öfverchlorsyra och chlorvatten har man dock icke vågat framkomma med påståendet att det äfven kan betyda acidum muriaticum (salt. syra, chlorvätesyra), hvilket preparat dock från apotheket utlemnades i stället för ett af de ofvanuppräknade, bland hvilka skilnaden mellan två, chlor och chlorvatten består endast deri, att i detsednarg chloren blifvit utblandad meå eller uppsamlad i vatten Så framt Berzelius får antagas för en i kemicn till tillförlitlig sagesman, så innehåller likvisst ehlorvattnet antingen vätesuperoxid ) eller chlorsyrlighet, hvilke sednare står i fullkomlig strid med den i Aftonbladet den 24 sistlidne Augusti gjorda uppgiften, att chlorvattnet ej håller någon syra, så framt man ej genom en visserligen fiflig, men dock icko tillfredsställande förklaring, vili tyda denna uppgift cå, att dermed åsyftats endast syror, icke syrligheter. Beträffande åter uppgiften att acidum oxymuriaticum kan betyda chlorsyra, så skulle visserligen för denna uppgift så til vida kunna kemtas stöd ur Berzelii kemi, som i den svenska upplagan chlorsyran äfven benämnes syrsati saltsyra, och första upplagan af den af Wöhler utgifna tyska öfversättningen innehåller, att upptäckaren al chlorsyrans salter, Berthollet, kallade dem muriates oxigent:, oxydiit salzsaure Salze. Deremot kan cj u Berzelii kemi hemtas ens en skymt af anledning til uppgiften att öfverehlorsyran skulle kunna göra anspråk på namnet acidum oxymuriaticum. På en tid då en splitter ny kemisk nomencelatur, hvilken dock, om kfven till sia princip, icke i alla specialiteter blifvit överallt erkänd, gjort sig gällande, måste naturligtvis i synnerhet på de kroppar, rörande hvilka, såsom händelsen är med chlor och örige till samma afdelning hörande, de äldre vetenskapliga åsigterna måst gifva rum för nyare, äfven de vid systemet ofta bundna namnen dela det förras öde. Att på en gång, med afläggande af alla de gamla nam ten, tillskapa nya, stående i fullkomlig öfverensstäm: melse med de nya vetenskapliga åsigterna, skulle, ehuru visserligen radikalt, dock svårligen låta verk ställa sig, dels emedan, då sjelva saken, icke just dess benämning, är af vigt, man endast do äldre och yngre vetenskapsmännen förstå hvarann, ej gerna kan begära att de förre, med den gamla nomenclaturen fullt hemmastadde, skola flugs inlära de nya namnen dels cmedan äldre och yngre vetenskapsmän ej mindre än de gamla och nya vetenskapliga åsigterna skulle komma att stå alldeles främmande för hvarandra, dercest ej ålminstonre tills vidare den gamla nomerclaturen an föres jemte den nya. Genom anförande af så väl dc gamla som nya namnen å just den kropp, vid utlem nandet hvaraf från apoteket Ugglan i Stockholm miss tag blifvit begånget, torde det lyckas att även föl den i kemien alldeles oinvigde förtydliga denna åsigt Pen ifrågavarande kroppen, som i Berzelii svensk: kemi kallas saltsyresuperoxidul, benämnes chlor i der på tyska utgifna öfversättningen afsamma kemi. Hurt skulle nu en person, som läst denna sednare, i fal ban sedermera blefyve nödsakad begagna den förra elle: tvärtom, kunna begripa. alt den i svenska upplagar beskri na och i sina kemiska beståndsdelar, enligt äldr: vetenskapliga åsigter, bestämda saltsyresuperoxidulet är samma kropp, som, enligt nyare vetenskaplig åsig kemiskt bestämd, i den tyska upplagan kallas chlor derest han i denna sednare helt och hållet sakna hvarje antydan derom. Enklaste sättet att antyda, hvar est i det äldre systemet skola återfinnas dei det nyar med nya namn försedda och, enligt alldeles nya åsig ter, kemiskt bestämda kropparne, består vissorlige deri, att jemte det nya namnet utsätta det äldre Så har också skett i svenska pharmakopten. Visser ligen har insändaren i Aftonbladet för den 24 sist idne Augusti vitsordat egarens till apoteket Uggla: Stockholm uppgift, att det i receptet upptagna pre paratet, acidum oxymuriaticum ej finnes i svensk pharmakopeen; men så framt i denna på sidan 6 upplages ett preparat, som der benämnes ej blot aqua superoxidi muriatosi, utan äfven acidum muria ticum oxygenatum, så torde för obestridligt få anta gas, att nyssnämnde herrar, med eller mot bättre ve tande (!ika illa hvilketdera) i den delen behagat träd sanningen för när. Enär preparatet i sjelfva phar makopten benämnes med ordet acidum (syro), läre väl också den i Aftonbladet för den 24 sistlidne Au gusti. hvad begagnandet uti receptet af ordet acidun beträffar, mot läkaren gjorda insinuation alldele förfalla, äfvensom preparatet icke innehåller Dpäzo syrlighet, hvarom likvist, enligt hvad ofvan anförd blifvit. icke ens Berzelius velat eller kurnat sig lik bestämdt, som insändaren i Aftonbladet för den 2 sistlidne Augusti, utlåta. Sedan visadt blifvit, at pharmakopåen, fast med ändrad ordställning, upptage flugan inströdde pulvren, måste naturligtvis fluga ånyo anläggas hvarje morgon och afton. Skull icke derigenom verkligen ett medicinskt mord be gås? Förmodligen är meningen att ctt af de 4 pulvren, hvari det i receptet töreskrifna medlet blil vit fördeladt, skall morgon och afton inströs icke i ofisgan utan i det medelst densamma å patienten hjorttrakt tillvägabregdta sår. Imedlertid blir el ven vid celiniken genom receptet förledd att, s framt han annars vill jurare in verba magistri, gånger i dygnet ånyo anlägga spanska flugan. Dett med anledning af dels väckt fråga om tvetydiga re cepter, dels uppgiften på sidorna 240 och 244 i Hy giea för 1839 om sättet att föra journal vid clini ken i Stockholm. ) Jag har ej haft tillfälle läsa mer än svenska oc första Woöhler upplagan af Berzelii kemi, i I I