Aftonbladet – 15 september 1843, sida 2

(pag. 244—239) ens kan få ett halft begrepp or de svenska finanserna, den är lyckligare än vi och det mildaste man derom kan säga är, at han icke en gång förstått de meddelanden, man enligt företalet, lemnat honom från Sverge; ty er mycket tydligare och för Regeringen vida fördelaktigare bild skulle kunna framställas efter all mänt tillgängliga handlingar. Men den punkten att statsinkomsterna gifva ett öfverskott och at staten ej har någon egentlig utländsk skuld, in. nefattar icke ett finansväsendes förträfflighet, oct de bittra strider, hvilka betecknat alla riksdaga sedan den år 48253, tala högljudt nog om talrik: missförhållanden. Det är ej mer någon hemlig het, utan högljudt nog erkändt från alla sidor alt finanserna voro i stor oordning, från 184( till 4823. Det är begripligt och ursäktligt, at deras tillstånd ej kunde vara mycket blomstrande vid de mångfaldiga händelser, hvilka bröto ir öfver Sverge, och vid de ovanliga krigskostna derna; men att oordning och oklarhet i finanser na herrskade, är en förebråelse, som mindre lät kan undanrödjas. Redan år 4809 hade Riket: Ständer anhållit, att Regeringen skulle infordr: berättelser från alla landshöfdingar, tillika med nödiga förslag rörande regleringen af skatteväsendet och förändringen af jordeböckerna, för att vic nåsta riksdag kunna besluta deromp, men förs 4823, då Statsutskottet gjorde förfrågan huru sa ken stod, framlades en ofantlig, alldeles outredc samling af berättelser, utan det minsta försla; till hvad som skulle göras i ämnet. Vid denn: riksdag kunde ingenting mera åstadkommas, oct år 4828 måste Ständerna ånyo anhålla attRege ringen skulle afgifva ett förslag till förenkling a grundskatten och andra på jorden hvilande skat ter. På detta sätt drogs saken ut till riksdage 4834, då Regeringen ändtligen ryckte fram mer ett sådant förslag, men anmodade Ständerna att till ärendets reglering, fastställa markegångsprise på spanmålen för alla delar af landet. Ständern kunde icke åtaga sig en sådan inblandning i för valtningen, och på det sättet blef saken tiggand till riksdagen 4840, då den slutligen, ehuru myc ket ofullständigt, blef afgjord. Endast den full komliga odugligheten hos den i sitt skrifvarevä sende förstelnade embetsmannaklassen kan anföra såsom yttersta orsaken till detta dröjsmål met en sak, som så djupt ingriper i alla folkets för hållanden, och kanske äfven fruktan att, vid er förenkling af statshushållningen, embetsmännen antal skulle förminskas och derigenom äfven ut sigten för många att komma fram. Hvilken ska da dessa åkerbrukets invecklade förhållanden med föra för hela landet, kan man bland annat in hemta af ett tal, som Hr Aug. Anckarsvärd höl den 6 April sistl år inför Kongl. Vetenskaps akademien, om åkerbrukets närvarande tillstånt i Sverge, hindren för dess förbättring och des utsigter för framtiden; deri anföres, bland anna! att icke mindre än en åttondedel af aila Sverge hemman äro osäljbara genom alla inskränknin garne i deras besittning, de onera, som åligg dem, 0. s. v., samt att de ej heller kunna behö rigen brukas af de utarmade bebyggarne. De har icke felats män, till en del af den högst adeln, hvilka egnat sin högsta uppmärksamhet detta onda, men allt har strandat mot tröghete och motviljan hos de i formerna grånade embets männen. Detta är blott ett enda bevis på det sätt, hvar på man förfarit i vigtiga ärenden, men system: tiska strider med Ständerna om användandet : statsinkomsterna hafva icke felats, och dessa stri der gingo vid sednaste riksdag så långt, alt någr icke obetydliga poster, hvilka Regeringen godtyck ligt anvisat theaterkassan ), hvarigenom en bris uppstod i andra grenar, fullkomligt förkastades Ständerna och måste öfvergå på Konungens pri vatkas a. Dessa stridigheter skulle hafva blifv förr bilagda och öfver hufvud aldrig gått så lång om icke en väsendtlig och afgörande förändrin i Sverges tillstånd försiggått under loppet af d sednaste trettio åren. Under de första 13 åre utgick oppositionen på ett temligen faktiöst så från en del af adeln, till en del anhängare af ht set Wasa. Men denna opposition kunde ick hafva någon varaktighet, då den mera angick pe! son än sak och anbängarne af Wasaslägten de dogo, dels af ålderdom hindrades från att tar lika verksam del i de offentliga angelägenhetern Flertalet ai adeln vände sig mer och mer ti den nya konungafamiljen, hvars hufvudman me stor slughet förstod alt i början vinna de enski Ja och sedan majoriteten af ståndet. Derigeno blef det snart lätt för Regeringen att genomdrif ) Detta är tydligen en misskrifning eller fö vexling med kabineltskassan, ehuru äfven ar visningar för teaterkassan gåfvo anledning ti anmärkningar. 1 I ee an oe