Aftonbladet – 15 september 1843, sida 2

panten. Men jag tyckte mig icke ha samvete till det, när jag icke kunde gå ed på att allt var riktigt, och derföre nekade jag. Löjtnanten blef orufligt ond och sade, att han väl skulle klämma efter mig för det., Var inte rädd, det skall icke ske dig någonting ondt. Funnos då inga andra vittnesunderskrifter ?p Nej.n Kan du taga det på din ed Ja, det kan jag visst. Det är nog.n Alastor gick åter in. Grefvinnan kastade på honom en frågande blick. . ;Det var blott Lars Nilsson i Grindtorpet. Han bade en liten upplysning att lemna mig, sade Alastor likgiltigt. Curt bleknade. . as Nå, jag höratt lyckan varit er bevågenx, sade Alastor, vändande sig till Curt: Skulle det tillåtas att få se testamentet? Jag ber om förlåtelse, mitt berrskap! Det är väl blott en familjongelägenbet; men som det är för en sådan herrskapet haft den godheten att samlas bär i dag, så hopas jag det ursöktas.n s : Något motsträfvigt upptog Curt dokumentet w fickan och lemnade det till Alastor. Han uppläste det med hög röst. Alla kastade: lyckönskande bliekar på Stjerneran!z. Derefter återlemnade Alastor det åt honom. Sljernerantz ville åter stoppa det i fickan. Alastor kastade er jernblick på Curt och pekade på den brinnande brasan. i ,Nå?) sade Alastor, när han såg att det gicl långsamt med efterkommandet af hans befallning