Aftonbladet – 14 september 1843, sida 3

Äfven Casca var nu mera tyst och sluten Alastor hade mer än tillräckligt öfvad blick at! se orsaken härtill. Han redogjorde öppet för del förhållande hvari han stått till Fredrika. Äfven tillkännagaf han med samma öppenhet, att det en lång tid utgjort bans käraste hopp att med henne knyta en förening för lifstiden. Med hvarje ord blef Casea allt mera uppmärksam och fattade slutligen Alastors arm. Gå dit i morgon igen, sedan jag rest, sade Alastor. Jag skall ge dig någon förevänning. Jag är säker att du blir välkommen. Det var redan sent. Porten till det hus, der fru Schmidt bodde, var stängd. Alastor klappade på. Fredrika blef förvånad öfver att få återse Alastor. Hon fick en orolig bjertklappning. Jag önskade blott att få tala Dågra ord vid din mor. Ar det för sent nu? Jag Måste resa mycket tidigt i morgon ?, Mamma är ännu uppe sade Fredrika, i det hon lyste Alastor in. Samtalet varade en stund. När Alastor gick, hade ban ett litet paket i banden: Fy, (Forts.) KKR — En ung, vacker polska, sällskapsdam hos en grefvinna B., for en dag i slutet af förra månaden På jernvägen från Berlin till Potsdam, för att återvända till slottet Glienecke, der grefvinnan B. bodde. å hon ankom till stationen vid Potsdam, kunde hon ej få någon hyrvagn, utan begaf sig derförg å väg till fots. Snart antastades homaf 4 handtverkslärlingar, hyilka på ett groft sätt förolämpade hennes Till sin tröst såg hon i detsamma en droska komma och bad den deri åkande herren om beskydd. Denne lät henne stiga upp i droskan och lofvade föra, henne till slottet; men der värtade man henne förgäfves. Följande Morgon fana man den olyckliga flickan, blödande,