Aftonbladet – 14 september 1843, sida 3

nersrätten missfirmat sin vederparts ombud med förklenliga tillmälen, jemlikt 44 Kapitlet 7 8 Rättegångsbalken, fälles att böta fem daler siltvermynt med en riksdaler trettiotvå skillingar banko. I öfrigt, och hvad angår Almströms yrkande att handlingarne måtte remitteras till advokatfiskalsembetet, för att emot Kämnersrätten anställa åtal för dess förfarande i denna sak, så finner Kongl. Hofrätten berörde yrkande till någon åtgärd icke föranleda. — Enkan Priissing hade försummat att i hofrätten uttaga kommunikationsresolutionen och hofrätten slapp således att pröfva hennes besvär, och yttra hvad den tänkte om rättigheten att utminutera varor med falsk etikett. De flesta skola utan tvifvel uppfatta detta hofrättens utslag så, alt efterapandet af utländska fabriksoch handtverksstämplar samt handelsfirmors etiketter är här i riket tillåtet, samt att man alltså kan sätta vinbandlarnes i Porto etiketter på hemgjordt portvin eller artificielt vatten,, engelska firman Huntsmans stämpel på svenskt gjutstå!l, Mr Stubbs ansedda namn på svenska sågklingor, engelska porterstämplar på svenskt öl och Guelauds namn på parfymerier af svensk sammansättning 0. s. v. Med än större skäl bör det ock då vara tillåtet att beg agna utländska, högt ansedda firmors stämplar på utländska fabrikater från mindre ansedde tillverkare. En oförderfvad moralkänsla uppreser sig likväl mot detta bruk. Ty utan afseende på hvad man kan anse för klokt eller nyttigt, tycker den dock att en falskhet, ett bedrägeri föröfvas, då man utgifver en vara för annat än den är, och man kan icke förlika sig med den föreställningen, att ett bedrägeri skall anses för lagligt och ostraffligt. Man ser att en bedräglig handling eljest ofta straffas, änskönt den vinst eller den skada, som åsyftats, icke följt, och man tycker att så alltid bör ske, derest den allmänna känslan för rätt och ärlighet icke skall förderfvas. Ser man närmare på saken, så finner man ock att efterapandet af utländska stämalar kan lända till skada för inländske män, på alldeles samma sätt, som efterapandet af inländska. Det kan lända till skada för inländsk man, som handlar med den utländska vara, hvars stämpel här blifvit efterapad. Är det icke t. ex. alldeles klart, att den, som här i landet försäljer Dinet Peuvrels champagne, lider intrång af herr Almströms efterapning af etiketten? Den förre är likväl en svensk medborgare, likaväl som en handtverkare eller fabrikant. Det kan ock lända till skada för konsumenten. Man köper en butelj vin med Dinet Peuvrels stämpel och tror sig få äkta champagne, och man får en butelj partificielt valtenn. Går man vidare till vår svenska lag, och det af kämnersrätten citerade kapitlet, så skall man ock lätt upptäcka, att den alldeles icke velat lemna dylika efterapningar ostraffade. — Det är väl en gammal jargon, alt vår lag icke stadgat något serskildt om bedrägeri i allmänhet, och mången, som icke vet mer, sätter sin ära i att upprepa detta; men man bör ock komma ihåg, att lagen icke gillar alit, det hon . icke straffar, förty all misshandel kan: icke uppräknas i lagbokene, — Det ifrågavarande 4 Kap. Handelsbalken handlar om flera arter af bedrägeri med varor. Först talas i 4 om att sälja en vara, som sedan finnes hafva fely, d. v. s. en vara, som verkligen är hvad hon utgilfves för, men fått fel i tillverkningen eller efteri åt, t. ex. en jernstång, som visserligen är tillverkad vid ett visst bruk, men har en bräcka eller annat fel, porter, som verkligen är af Götheborgs tillverkning, men råkat få bismak, champagne af Dinet Peuvrels lager, men som dufnat. Den säljare, som vet men ej omtalar felet, böter 40 daler, och efter detta stadgande dömde! kämnersrätten enkan Priissing, ehuru den champagne hon ssålt icke var: Dinet Peuvrels, och hennes handling således icke hörde under detta lagrum. — Sedan talas i 9 S om att förfalska eller sälja förfalskadt gods, och detta anser lagen som fjufnad. Tagen säger så: Förfalskar man något gods, gånge derom, som om annan tjufnad. Gör det handtverkare, miste ock frihet att sitt handtverk idka. Säljer någor det ban vet förfalskadt vara eller der flärd i är, såsom ondt för godt, mängdt för omängdt, vare lag samma Om nu någon gör partificielt vatten och sätter derpå en stämpel, som säger att detta är champagne, gÖrj. han då ärligt gods, eller förfalskar han det? Ochl om en värdshushållerska ger sina gäster en bute!lj med förklaring att den innehåller champagne, ehuru hon vet att den bara innehåller partificielt). vatten,, har hon då sålt en vara, som sedan befinnes hafva fel, eller en vara, som flärd i ir? — Slutligen säger 41 .8: Hvar som sätter). annor handtverkares märke å sitt arbete, böte 50 daler,; men samma S säger ock litet mer:t pFinnes der i flärd eller fals, plikte dertill somj sardt är (nemligen i förut anförde 9 ). Detta