Aftonbladet – 14 september 1843, sida 3

— antar Ja, der uppe. Man lyssnade närmare. Det är Cascas violy sade Alastor, nästan för sig sjelf Har du mod att dröja här ett ögonblick ? Jag ville gerna fråga efter någon här i huset. Gerna l Alastor sprang upp för ett par trappor, och Aterfann sin vän Casca. : ,Hvarföre bar den mäktige furstesonen valt en så anspråkslös boning ? frågade Alastor, skämtande. Hans unge vän tycktes icke falien för skämt. pJag är trött vid min rol, trött vid hela verlden,, sade han, i det han nedlade sin viol i fodralet. i Kom!, sade Alastor. . Casca kastade på sig sin kappa och följde honom. Nedkomne på gatan bjöd AlastorFredrika åter sin arm. Det var redan mörkt. Ea af mina vänner, herr Casca, resande konstnär, sade han, vändande sig till Fredrika. Casca gjorde en främmande bugning och följde med, utan att veta hvart. Fredrikas munterhet var borta. Hon talade knappast ett ord mera med Alastor under hela Vägen Dag hoppas din mor inte har någonting emot, att min vän följer ig in på ett ögonblick ? Fredrika biföll. med, lg ? Inkomne, kände Casca vid ljusskenet igen samma fruntimmer, som under hans förra vistande i Hamburg bott midt emot honom. Han hade möda att dölja sin öfverraskning, Alastor gick in till fru Schmidt, af hvilken han emottogs nästan som en son, Casca vexlade några ord om likgiltiga ämnen med Fredrika. Samtalet emellan dem ville icke bli lifligt. Efter, en stund tozo herrarne afsked. Fredrika kastade sig gråtande i Alastors armar.