Aftonbladet – 14 september 1843, sida 3

slår på punkten ihop med förut citerade SS8. Gör någor verklig champagne, lika god, som Dinet Peuvrels, och sätter derå dennes märke, då bör han böta 30 daler; men gör han bara partificielt vatten och sätter derå den stämpel, som annan man brukar å äkta champagne, hur anser lagen honom då? . Dessa lagrum, andra att förtiga, ådagalägga tillfyllest att lagens mening är, det allt, hvad i detta land tillverkas eller säljes, skall vara hvad det gifves ut för, och att uppriktigheten i handel och vandel inom landet icke må lida modifikation af något afseende på främlingar. Vår I lag är likväl skrifven och utgifven i akt och mening, att domaren skall tolka den, icke bokstafliZen, utan efter dess, eller, som man ock säger, lagstiftarens mening. Men det finnes sprättar i lagskipNing, som iallt annat. Dessa antaga för förnämt att, på engelsk fason, tolka lagen bokstafligen och göra sig omöjliga, så snart icke brott och straff stå ill punkt och prick utsatta i lagboken. Detta ir icke blott förnämt, det är till och med beivämt, ty vår lagbok är temligen fattig på ord, och man kan då slippa det svåraste af allt i lagskipningen, den välsignade pröfningen. Denna nade likväl efter vår tanka varit väl på sitt ställe, då man ser ett missbruk suppkomma, om vilket man kan antaga att det, ohejdadt och enom ett prejudikat privilegieradt, snart skall utbreda sig, förorsaka stor osäkerhet i handel och vandel, och stort förderf? för allmänna sedekänslan. Ad g