Aftonbladet – 14 september 1843, sida 2

FASS Ta ena re a SEE EES TESSAN TORA TEPV förlofningsringen, och det återstod ingenting annat än vigseln, hvilken man hoppades hafva försiggången, när Alastor, den galnpannan, kom heni. Slägtingarne . voro högst missnöjda med hans resa. I stället, för att besöka hofven, hade ban sällat sig till bara slödder) och suddat ner sig på hvarjehanda sätt. Man lät till och med ej otydligt förstå, att grefvinnan borde göra honom arflös. Linder låg sedan sex veckor sjuk i nervfeber. Han hade icke kunnat skrifva till Alastor, ej heller ge Wall någon underrättelse. Det var dessutom osäkert, hvart man skulle adressera brefven, sedan Ålastor lemnade Paris. En afton, just som grefvinnan, Louise och Curt skulle gå till bordet, blef deras bordsbön 2afbruten af en person, som hastigt inträdde, och med ett förfäradt utseende berättade, att hofjunkaren fått slag. Stjernerantz lemnade alltsammans, kastade sig i en vagn och reste till. Gnidarbo. i Hofjunkarn bade några minuter förut dött. Hsns chatull stod ännu öppet. Penningar hade hah sällan inng, ty dem ville ban icke låta ligga ofruktbara, men der var så mycket mer reverser -och inteckningshandlingar. Hans sista förrättning hade pär i verlden varit att genomse dem. Den stelnade kroppen: höll ännu i handen krampaktig! omfattadt ett dokument. Det var utslaget på Linder Ingen var i rummet mer än Curt. I den aflidne: ficka fann ban nyckeln till pulpeten. Efter någo! sökande påträffades testamentet. Det var renskrifvet och i full ordning. Blott vittnena saknades. Curt tog det till sig, i det ban mumlade. pDet skall väl bli råd för det. Några dagar derefter inlemnades testamentet : bevakningsalseende fullständigt till hofrätten.