Aftonbladet – 14 september 1843, sida 2

Mången skall kanske finna det alldeles öfverflödigt, om icke rent af vågadt och oförsynt, all ingå i en närmare granskning af förslaget, sedan en, efter hvad allmänt kändt är, så skarpsinnig. så stätsklok och framför. allt i alla sina omdömen så mogen och grundlig persona moralis, som vår gamla Statstidning, deråt utdelat ett så rundelig! och oinskränt loford, samt redan på förhand tagit så godt soin på sitt ansvar, att de föreslagna medlen skola uppfylla ändamålet, enligt den mest optimistiska föreställning. Vid ett sådant förhållande vore det utan tvifvel beqvämast och kanske äfven behagligast, att iakttaga tystnad. Men ämnet och tillfället äro alltför vigtiga, föratt icke deråt skänka all möjlig uppmärksamhet och granska projektet från alla sidor, äfven de svagare, emedan ett steg taget på banan snart skall göra flera nödvändiga, och det derföre är högligen maktpåliggande att se, om man befinner sig på rätta vägen vid det första. Det är af sådan orsak, som vi med fullkomligaste rättvisande af de herrars och mäns goda afsigt och i flere afseenden beröm värda bemödanden, hvilka uppgjort förslaget, likväl icke kunne underlåta att uttrycka den tankan, att de uppgifna stadgarne och planen innehålla vissa grundbestämmelser, som icke allenast icke skulle uppfylla, utan till och med, i mer än ett afseende, motverka det välgörenhetens och barmhertighetens ändamål, som man åsyftat. För att rättfärdiga detta omdöme, låtom oss begynna med att gå till upprinnelsen af det ifrågaställda företaget. Det iorde då tillåtas oss återkalla i minnet, att det under loppet af sistlidne vinter först och isynnerhet var Aitonbladet, som offentligen framställde uppmaningar till stadens styrelse och Regeringen att vidtaga någon sådan anstalt, hvarigenom de Rakna uslingar, som nu så ofta träffas skälfvande och balfdöda på sophögarne. måtte skyddas ifrån att dö af hunger och vanskötsel midt i en civiliserad hufvudstad. Vi misstaga oss kanhända icke, ehuru det är lika myc ket antingen det så förhåller sig eller icke, der uti, alt dessa uppmaningar till någon del föran ledde den motion i samma riktning, som sedar väcktes i sällskapet de Fattiges Vänner, eller om iurättande af ett arbetshus, der den fattige, som icke hade någon annan tillflykt, kunde få föd: och sysselsättning. Denna motion blef anlednin gen till det nu ifrågavarande förslaget; låtom os nu se, huru de förhålla sig till hvårandra. De förstnämnda gick egentligen helt och hållet ut på att åstadkomma -en välgörenhetsanstalt; det m ifrågavarande deremot åsyftar en polisanstalt til lättjans och tiggeriets förekommande , och denn: förändring har skett på den grund, att Regerin gen redan uti fattigvårdsstadgan ålagt hufvudsta den att hålla frivilliga arbetshus, hvarigenom så ledes det åsyftade ändamålet redan vore upp fyldt. I vår tanka bade det då varit skäl föj kommitteen att inskränka sig till föreslående a sådane åtgärder, som kunde påskynda föreskrif tens verkställande, och derutöfver endast uppgör några förslag i afseende på bispringandet unde tiden af sådana uslingar, som äro i saknad af d yttersta lefnadsbehofven. Men då nu kommit teen i alla fall en gång samlats, så synes der hafva ansett sig förpligtad att i alla händelse producera någonting i större skala, samt derför tagit sig för att bearbeta hvad som återstod, nem ligen att bilda ett tvångsarbetshus för lättinga och tiggare; äfven detta kan hafva sitt goda met sig, och vi skole betrakta förslaget sådant det ä inom sitt nuvarande omfång. Det första, som härvid kommer i betraktande är att de s k. kommittenterne, vid detta till fälle, utgöras af en hvarken till namn eller anta specielt uppgifven samling af enskilda personei on sammanträdt af egen årift, efter en enskil kallelse i tidningarne, och hvilkas beslut och hem fan icke kan under någon synpunkt ikläda si egenskapen af en auktoritets. Det synes vid e sådant tillfälle framför allt angeläget, att en så dan samling icke öfverskrider den befogenhe! som tiNSOraRET den enskilde mannen, en ellc Iflere Ar detta grundadt, så inses det äfven, a kommittenterney vid den blifvande sammankom sten väl kunna besluta en petition till Regeringe: och i denna petition begära hvad helst de beh: ga; men deremot kunna de ieke, med stöd af la: på förhand offentligen insamla subskription för e inrättning, som, på sätt förbållandet här är, ick blott är en välgörenhetsanstalt, utan ingriper j tredje mans rätt, innefattar en inblandning i st tens myndighet, och åsyftar att skapa ett väsend ligt och vidt utseende tillägg i den nyss utfärd: q de fattigförordningen, redan innan denna hunn i bringas till verkställighet. ;! Många torde förvånas öfver denna stränga a I märkning; den är likväl icke öfverdrifven. Ti -fundvikande af misstydning bör ännu en gång upt repas. att vi söra den största rättvisa åt kon