Aftonbladet – 9 september 1843, sida 2

missnöjd med den, sir, ty arbetet är godt, det ansvarar jag för.n Alastor gjorde ett tecken med hufvudet, att han äfven fann det så. Ja men, sirl fortfor köpmannen, hvem tror ni vill komma till mig och handla? Väl bar jag några kunder, som taga arbete hos mig, och gjort det i många år, men de komma så sällan; ty det håller det arbete, som jag gör. Ni kan gå i en af de grannaste bodarne, herre, och köpa en knif, för hvilken ni kan betala tredubbe!t, och som ni icke har nytta af fjerdedelen så länge. Se, så är det med handeln — den som vill vara ärlig, måste stå ut med att vara faltig. Kan jag få se något af den mannens arbeten, som ni nyss talat om? Det kan visst gå mycket lätlt. Köpmannen gick i bodkammaren. Genom den öppna dörren hörde han följande samtal: Herrn der ute önskar att få se någon af dessa böckerne. Hvilken skall jag ta? pDet är detsamma ... de äro alla af samma sort. Jag var i boklådan, och hoppades jag skulle få några shilling ... i det stället kastade bokbandlarn alla dessa böckerne på disken. Han hade icke sålt ett enda exemplar, och det tjenade till ingenting att de lågo längre hos honom och skräpade, eller att han balancerade dem i sina böcker. Om jag icke toz dem med mig, så nödgades han kasta dem på gatan. Jag gick aem efter en korg. Men man rådde mig till att gå i en bod och försöka att få sälja dem efter vigt ... ni vet, hur angerägna utgifter vi ha. Men man bjöd mig nästan ingenting. Man kunde icke begagna det formatet. Vore det tidningar eller något sådant, så kunde man ha kommit sig i handel Köpmannen kom ut med ett häfte. Dt var poesier. Alastor ögnade igenom dem. Han fann snille, fantasi. Han ber köpmannen hemta ut korgen. Böckerne räknades upp. Det var 1.00 exemplar. Alastor köpte dem efter boklådspris. Derpå mediog han elt exemplar och aflägsnade sig bastigt, i det kan sade, att han ville låta hemta de öfriga. (Forts. följer.) 9