arbete eger den förra af dessa egenskaper; den sednare har han åtminstone vid detta tillfälle icke ådagalagt. Han tycks uteslutande haft för afsigt att roa: ett tomt göromål, då inga högre syften härmed äro förenade! men derjemte tvifla vi på att någon skall finna sig road utaf de flesta bland dessa saker. Man har visserligen exempel på, att dålig musik funnit ögonblickligt bifall; dock har sådant blifvit föranledt genom yttre tilltälligheter, såsom att någon utmärkt talang i utöfvande väg (senom en ej ovanlig omdömesbrist) valt en sådan pjes till sin paradhäst, men vi hafva aldrig hört, att dålig musik, genom sin egenskap af dålig gjort lycka, och vi tro knapt, att den nyfranska snitten, som de flesta af dessa sånger hafva, skall i någon serdeles mån kunna förbättra deras reputation. De tre första numrorne hafva vi omnämnt ut vår förra anmälan, och upprepa således i korthet, alt vi anse JV 4, ;malheur å toi (ve öfver dig). vara af en serdeles klen beskaffenhet; AM 2 deremot, La pensionnaire (pensionsflickan),, en smånätt sångbit, i frangaisstyl; J2 5, la Gita in gondola (gondoVWarten) af Rossini, torde vara den bästa nummern i hela samlingen, ehuru den i alla fall ej är utmärkt genom någon högre skönhet. M A, sla fille du banni (den landsförvistes dotter), af Schubert. Om denne Schubert är identisk med Franz Schubert, så är denna sång utan tvifvel en af bans svagaste produkter; åtminstone igenfinner man här ej något af de storartade snilledrag, hvarmed han eljest förskönade sina arbeten. Melodien är af den art, som man ständigt finner upprepad i de vanliga franska chansonetterna, harmonien mager, ackompanjemanget platt. — I andra takten från slutet förekommer en förbållning, som väl är förberedd, men saknar upplösning. JM 3, Je veux Vaimer, sans te le dire, (stum kärlek). Förspelet består af idel musikaliska piruetter och battemanger, men dermed är också glädjen all; ty sedan har ackompanjemanget intet vidare att säga än hvad hvarje musikalisk abecedaire vet förut. För äfrigt är detta stycke ända till märkvärdi: het själlöst och enformigt, Je 6, oMes råves de jeune fille (den femtonårigas drömmar),, torde äfven kunna användas såsom vals. Komponisten förordnar, att man här skall sjunga avec grace,, och denna påminnelse är icke öfverflödig. Dock har detta stycke, ehuru ej höjande sig öfver det alldagliga, långt mera lif, än de båda föregående, äfven är ackompanjemanget mindre enformigt än i dessa. — På paz. 23, i fjerde takten förekommer ett tvärstånd, och i tredje takten från slutet ännu ett. Uti 9:de takten från sångens början finnes ett oriktigt deklamationssätt, som är ganska störande: musiken erfordrar nemligen en trocheisk verstot, och öfversättaren har anbringat en jambisk. Sålunda heter det bär: och klädningar, 0. s. Vv. Besynnerligt är, att detta förfarande återfinnes i alla tre stroferna. Då man afräknar denna anmärkning, är öfversättningen al sångtexterna ganska lyckad, och om behandlincen al 4 5 här och der förefaller något mindre tillfredställende, ursäktas detta fullkomligen gerom den platta originaltexten, Ref. har siz ej bekant, huruvida denna samling blifver for!satt genom någon ny följd; i sådant fall bör man icke betvifla, att dess redigerande bättre, än hvad nu varit förhållandet, skall komma alt motsvara utgifvarens kända insigt och skicklighet i toukonsten. —U—