Aftonbladet – 9 september 1843, sida 2

2 TESEN nn ighet, och utfalla lika fördelaktigt för den ene, som ofördelaktigt för den andre. Det kan visserligen aldrig vara onyttigt att framdraga en menniskas goda sidor, äfven om fantasien dervid skulle göra sådane tillägg, som aldrig funnit sin motsvarighet i verkligheten. andra sidan hålles alltid ett slags motvigt derisenom, att felen förstoras. Men att ännu i nationens namn vilja tilldela en nära nog gudomlig ära åt denne man, som demoraliserat nationen, som, för att tillfredsställa sin enskilda äregirighet, Jåtit utgjuta millioner af dess söners blod, som utarmat nationen på samma gång som han gjort den till andra nationers röfvare, och som tre gånger fegt öfvergilvit de härar han haft att anföra, i det ögonblick han genom sin omättliga fåfänga och sina dåraktiza planer, bragt dem till den yttersta grad af nöd och elände — detär vansinne. Och nu, sadan jag kommit mig in med att hbetrakta verldens dårskaper i stort, vill jag icke så hastigt afbryta. I morgon reser jag till London, för att höra ett throntal.v d Det var en!sjuk dag. Dimman låg fuktig och tung öfver London. Alastor bade sett sig mätt på all denna pragt, som utvecklas i de rikt upplysta basarerne. Han längtade att draga sig tillbaka från detta brokiga pvimmel af menniskor, som, utan att tinka på annat än sig sjelfva, skötte sina göromål eller blott voro der för att fördrifva tiden — som voro der, för att åt en rik handlande kasta bort en band full guinter för en lapprissak, eller — för alt tigga — som voro der, för att i lagens namn stjäla från sin nästa, eller för att emot lagens föreskrift göra detsamma. Redan i tvenne timmar hade hans ögon bländats af skenet från oräkneliga gaslampor — han drog sig inåt en mindre belyst gata. På en gång kom han ihåg, att han behöfde köpa en pennknif. Han ämnade vända om, men fick i detsamma se en jiten lampa, som belyste öfverskriften på en bod: försäljning af manufakturv2ror. Han gick in. Lagret var efter utseende ringa. Alastor besåg den vara ban önskade, fann dea god, och betalte uten satt pruta. Han var redan färdig att gå, då den gamle mannen, som stod innanför disken, på