Aftonbladet – 6 september 1843, sida 2

och lador voro inrättade till elt slags kaserner. På dagen måste pastorn hålla sina predikningar på öppna fältet, emedan det icke fanns något rum nog stort, att rymma alla dem som ville höra honom. Otaliga scener omvexlade med hvarandra. På fältet upptändes stockeldar. Med undantag af några få, andliga böcker, blef det vackra och med så mycken omsorg samlade Anundsborgska bibliotheket derpå lågornes rof, det församlade folket kastade dit de dyrbarheter de ännu hade qvar. En qvinna till och med kastade silt späda barn i lågorne, för att göra Gud en behaglig gerning. Pastorn prisade henne för hennes tro. Sjelfva hofpredikanten tyckte att detta gick för långt. Han var betänkt på att inberätta saken till konsistorium, men uppsköt dermed dag från dag. Han visste alt pastorn hade mäktige beskyddare, med hvilka man icke borde stöta sig, beldst som han sjelf låg under ansökning till ett bättre pastorat. Det andliga öfvermodet hos de frälste kände inga gränser. De som icke voro upptagne bland Elofssons lärjungar, ansågo de sämre än djur. Honom sjelf kallade de allmänt sinsemellan tör ,Guds son,, och sig sjelfva för Guds utkorade.n Det var på tredje dygnet efter det, då uppträdet mellan Linder och pastorn exde rum. Man hade omsorgsfullt för Louise dolt hvart man fört Linder. Hon var i ett slags medvetslöst tillständ. Afsky för Elofsson var den enda känsla hon yttrade. Hvar dag förnyades i de mera slutna konveniklarne de mest theatraliska scenor. Man hade senomgålt pinobistorien, och i dag återstod korsästelsen. Lärjungarne voro talrikt samlade. Trapporne, gården var full af dem. De belägrade sin mästare med böner att få vara med vid det högtidliga skådespelet. Han utsåg bland dem ett antal, hvilkas tro var bepröfvad. Louise var utsedd att bli den, som skulle korsfästas. Detta vore en belöning för den ånger, som Elofsson tillkännagaf att hon under de sednare dagarne visat. Ett kors lades på hennes skuldror. Hon måste bära det in i det rum, der ceremonien skulte förrättas. Dörren stängdes.