Aftonbladet – 6 september 1843, sida 2

de vid Louises dörr. Han hörde snyftningar och jemrande böner om förskoning. En manlig stämma förmanade att icke längre visa halsstarrighet, utan böja sig för Guds vilja. Klagan å den ena sidan och hotet å den andra blefvo allt starkare. Plötsligen hördes ett genomträngande skrik. Linder försökte att öppna. Dörren var läst. Han störtade in den. Pastorn ordnade hastigt sin klädsel, och smög sig ut, med händerna sammanknäppta och ögonen vända mot himlen. Louise låg i Linders armar. Pastorn hade en mängd nycklar hängande vid ett rep, hvarmed han omgjordat sin underliga drägt. Han gick först till grefvinnans dörr och öppnade den, derefter till åtskilliga andra. Kom, skynden, j bimlens utkorade! j skolen få se ett skådespel, hvarvid håret skall resa sig på edra hulvuden.n Han förde dem till Louises dörr. Louise låg ännu i Linders armar, Se der, sade Elofsson, det förfärliga exemplet på huru djupt man kan sjunka, när man förhärdar sig mot nåden. Se, dijefvulen håller henne redan i sina armar, ännu ett ögonblick, och hon sjunker ned i den eviga fördömelsens rike. Gud! om tet är din vilja att din ringa tjenare får vara ditt redskap till denna arma varelses frälsning, så förläna mig din kraft att rycka henne ur satans klor! och efter en kort besvärjelseform, gaf han tecken åt några af de kringstående, att vara honom till hjelp. Louise Var redan afdånad, hon slets med våld från Linder, och lemnades qvarliggande på golfvet, under det att den förmente afgrundsanden fördes i triumf till ett gammalt torn, som utgjorde en flygelbyggnad, hvilken icke på många år varit bebodd, i anseende till de spökerier, hvilka der troddes ega rum. Han kastades in i ett mörkt hvalf, den grofva jerndörren föll igen, den låstes till, och ett kors ritades derpå. Med blixtens hastighet spridde sig ryktet om djefvulens uppenbarande på Anundsborg, och det underverk Elofsson visat genom utöfvandet af sin makt öfver honom, Från de mest aflägsna trakter kommo folk. Anundsborg var öfverfullt af menniskor, som törstade efter nåden. Alla logar