erfordrats att genom dessa medel drifva England tillbaka från det fält, som det hade vunnit i Spanien. Icke blott Spaniens för England välviljande styrelse har blifvit störtad, utan man bar äfven lyckats att framkalla en fullständig omhvälfning i spanska folkets tänkesätt, angående dess förra bundsförvandt och beskyddare. I samma mån som vårt inflytande på hbalfön sjunkit, i samma mån har Frankrikes stigit. Det vore väl för Europa, så väl som för England, om engelska handelns intresse blefve det enda, som kommer att lida af följderna. STOCKHOLM den 4 Sept. De på förmiddagen ankomna utländska poster medförde tidningar från Paris af d. 23, från London af d. 26, samt från Hamburg af d. 29 Augusti. SPANIEN. Som franska regeringen icke låter offentliggöra telegrafunderrättelserna, förr än de förut varit meddelade Konungen i Eu, uppehbållas de omkring 24 timmar för Pariserpubliken, och man har således inga sednare angående Spanien, än af d. 24 från Perpignan. Enligt dessa var det väl lugnt i Barcellona, men detta var föranledt af en öfverenskommelse emellan centraljuntan, genera! Prim och lokalmyndigheterna, att afvakta hvad svar en deputation skulle erhålla, som afgått för att göra Regeringen i Madrid föreställningar om Catalonernes fordringar. Under tiden kommer Arbuthnot att föra militärbefälet, oaktadt han ej erkänt juntan. Allt beror således af svaret härpå. Det synes likväl, som skulle detta blifva så moget pröfvadt som möjligt; ty utom Valencia har nu äfven Saragossa anslutit sig till Barcellonas sak: yrkandet att en centraljunta bildas, innan Cortesvalen företagas. Det är svårt att af de orediga berättelserna i så väl de franska ministeriella som oppositionsbladen uppfatta hvad egentligen Östra och Södra Spanien väntar af dennz stora junta; men det genomskiner likväl i dess: ett sträfvande att få skydd för de särskilda orternas eller måhända rättare rikenas (ty Spanien kan i vissa afseenden anses utgöras af sådana: Castilien, Andalusien, Granada, Valencia, Catalonien, Navarra, Baskiska staterna, o. s. v.) kommunaloch municipalformer, emot det centralisationssystem i förvaltningen, som alltsedan Carl HHI:s tic varit ett frö till opinionsstrider och siutligen under Ferdinand VII mognade till inre oenigheter Imedlertid synes regeringen i Madrid, å sin sida. bandla beslutsamt att låta den väckta rörelser hos folket under lagliga former fortgå, samt att ej beträda reaktionens väg, åtminstone icke i enväldets anda. Den har utsedt Hr Olozaga till minister i Paris; och denne, afgjord motståndare icke blott till Espartero utan till Enkedrottningen, lärer snarare närma sig exaltados än de mo: derata. Narvaez, som handlar i Christinas interesse, har ock biifvit högst missnöjd med denna åtgärd; och det enda, som förklarar att han ej ansett sig rent af förnärmad genom densamma, torde kunna sökas deri, att han möjligen gerne ser denna inflytelserika man afiägsnad under val beredelserna. General ODonnell är afsänd till Havanna, som det säges, för att antingen öfvertyg: sig om Valdez tillgifvenhet för sakernas nya ordning eller för att aflösa honom. Ett rykte säger, att Cadiz, till följd af någr: ehuru misslyckade upprorsförsök af Ayacuchos skulle blifvit förklaradt i belägringstillstånd. Det ta är likväl föga troligt. En militärkommissior lärer likväl der vara nedsatt, för att döma alla som finnas med vapen sätta sig emot regeringer eller stämpla för Espartero. Drottningen och Infantinnan befunno sig d. 4 i Lagranja. Man har nu officiel del af Esparteros protest afgifven i viken vid Cadiz på Spanska ångfartyge Betis. Deri yttras, att det upproriska tillstånd hvari flera delar af riket sig befann, och splittrin gen inom landtoch sjömakterna, tvinga honon att lemna Spanska jorden, utan tillstånd af Cor tes, och innan förloppet af den tid som konstitu tionen bestämt för upphörandet af hans befatt. ning såsom rikets regent. I betraktande af möj ligheten att afträda från den honom anförtrodd: konungamakten, under andra vilkor än de son SURT SAR RSESANNEE SO ESTEST TR STAET EE TOETARASTN ENAT DET LATUEE TA RELTT