Aftonbladet – 4 september 1843, sida 2

också kommer ingen annan öfvertygelse i fråga i handel och vandel, än den, som ligger i vägen för vinnandet af materiella ändamål. Man har bjudit till att lägga band på mig af åtskilliga slag, äfven sådane, som dem man vanligen benämner ljufva. Det är blott er af de många olägenbeterna, man har utaf att vara rik. Jag äre säker på att jag redan fått flere ovänner, för att jag icke velat göra allvar af en sak, hvarpå jag aldrig tänkt. Du vet, att jag här har ett par vackra kusiner. Det är den ena af dem, som, efter hvad jag har anledning att tro, var utsedd att förlyckliga mina dagar. Den, som är rik, har så många, som sörja för ens lycka. Man har sökt förmå mig att uppskjuta min resa. Detta bar påskyndat den, — Det är märkvärdigt, hvad i synnerhet mödrar hafva för en förmåga att afkläda all blygsel, då det är frågå om att genomdrifva en familjeangelägenhet. Min tant dref mig i detta afseende till det yttersta. Hon nästan tvang mig till den ohöfligheten att yttra, att hennes dotter icke behagade mig. Jag undvek dock detta, men äfven att ge något hopp. Imedlertid kan jag säga mig så godt som ha gifvit korgen. I går var jag på bal hos mina svärföräldrar in spe, och i förrgår på stor middag hos en annan af mina slägtingar, som åtagit sig att ställa till den för min räkning. Vid begge tillfällena sökte man utveckla all möjlig 1lyxMen denna lyx har i mina ögon någonting futtigt, som gör att den icke slår an på mig. Kan man då icke hitta på annat än silfverservicer, talrik betjening, talrika vinsorter? Af blommor syntes obetydligt, förmodligen emedan det är blommornas årstid. — Af alla, som voro på balen, roade mig mest en ung tjensteman af mina slägtingar. Han lär vara ämnad att gå långt,, ty ham har en vacker handstil, är påpasslig och ordentlig, tillräckligt enfaldig, och bar aldrig drömt om hvad öfvertygelse vill säga. I ett sällskap ser man honom aldrig komma bland de första, ej heller de sista, han känner precist gränsen för svart halsduks bruk, låter skräddaren ändra sina rockar efter gällande mod, icke af sprättaktighet, utan emedan det skall så vara, dricker aldrig ett glas för mycket, ej heller för litet, har aldrig vågat en handtryck