Aftonbladet – 2 september 1843, sida 2

TIDEN OCH DESS FORDRINGAR. (Ur Nyaste Freja.) I min ungdom hade man icke detta bjefs med pojkar, som nu öfverallt förspörjes! utropar presidenten af Krypelin häftigt, i det han med fnröske, finta och stål söker åstadkomma eld på sin stora, välstoppade sjöskumspipa, Ncej, man kände ej dån, fortfar han, dessa många studier och vetenskaper, men blef karl dem förutan; aldrig har jag af mina föräldrar blifvit sänd till något lyccum eller realgymnasium eller athenxum, för att lära mig några latinska gloser och konstiga namn på påtvar och kejsare, spanska städer och holländska målare, franska generaler och engelska ministrar, och ändå behöfva ej mina föräldrar hafva skam af sin son. Nej, tiderna äro nu riktigt besatta och alla gammaldags bruk duga ej längre; man kan ju ej ens nu mera slå eld på det gamla sättet, som jag nu gör, utan man skall hafva tändstickor, doppstickor. eldpumpar, platinalampor och Gud vet ej allt hvad den smörjan heter; slutligen får man väl knappt äta, dricka och sofva på det gamla, välkända sättet, utan det skall ske på ny fason. Ja, det är riktigt grufligt hvad våra tider äre besatta! Sådan klagan för Hr presidenten dagligen för sine barn och barnabarn, som, af skyldigt undseende för gubbens älder. ej motsäga honom. Om vi dock litet närmare undersöka ställningar och förhållanden, skola vi snart förnimma, att Hr presidenten har blifvit riktigt framskuffad af tiden och är ett af dess skötebarn. Hans far var nämligen skomakare i Skara, och sonen kom i sin ungdom på ett häradsskrifvarekontor, der han lärde sig skrifva och nödtorftliger räkna; men nu utbröt ryska kriget och den förbopps ningsfulla skomakaresonen erhöll plats vid armåen såsom akrifvare hos en fältkom missarie, och bjelpte denne så att räkna och skrifva, att, efter krigets slut 1809, Krypelin samlat en ej obetydlig förmögenhet och dertill naturligtvis ett förråd af bildning och kunskaper, som gjorde honom nästan oumbärlig för statens tjenst. Han fick derföre snart plats såsom revisor i ett af våra kollegier. Det kapital, han genom sin goda räknemetod (hvarvid han dock ej alltid följt Sesemans enligt hvilken två gånger två är fyra, utan sin egen enligt hvilken åter två gånger två ofta gjorde fem och ofta tre, allt efter omständigheternas kraf) förskaffat