Aftonbladet – 17 augusti 1843, sida 2

tiva uträkning å kostnaden för lifregementets hussarkorps mundering upptages: Karlmundering . . . . . . Rdr Bko 106: 2, Remtyg . . . . — ss 0 s . 11: 6, Hästmunderingen . . ss ss ss s 64 — eller i summa. . . . . . 179: 8. Då härifrån de mindre persedlarne, ifrån och med handskar till och med linnerock afräknas med . . . . . . . 47: 8 så återstår för de större munderingspersedlarne. , . . . Rdr Bko 162: — De rustande deputerades öfvertygelse, grundad på någon erfarenhet, är, att, under vanliga förhållanden, slitningstiden för de större munderingspersedlarne, utan öfverdrift, bör kunna öfverbufvud fördelas på 192 år; då åtskillige af de väsendtligaste hästmunderingspersedlarne böra kunna räcka mera än dubbelt conna tid, och skulle dividenden af 492 år, uti ofvan utförde 4698 Rdr, då för de större munderingspersedlarne i rundt tal för året utgöra . . . . . Rdr Bko 43: 24. De för de mindre munderingspersedlarne utförde Rdr 17: 8. torde böra fördelas på 4 år, eller, som är detsamma, öfverhufvud beräknas för 4 månaders slitningstid, som således gifver, i rundt tal, en dividend för året af so vv svor . 4: 46. Beväringspersedlar af sabel och pistoler, nyligen anskaffade, utföres uti Kongl. Kollegii beräkning till 35 Rdr, hvilka de rustande tro sig med skäl kunna fördela på minst lika mänga år; och hvarföre den årliga afgiften anses böra beräknas till . . . 4: — Således sammanlagdt för så väl karlsom hästmundering, remtyg och beväring, en ärlig afgift al co sc ss ss ss ss s . 18: 40. Derefter kommer remonteringskostnaden för hästen, hvilken uti Kongl. Kollegii beräkning upptages till 200 Rd, och vilja de rustande tro, att denna summa borde kunna fördelas på 12 år, och således den årliga afgiften för remonteringsskyldigheten böra utgå eller tillsammans i ett för allt i och för besagde ändamål . . . . . . . Rår Bko 35: 24. De rustandes deputerade skulle således, c tier dessa beräkningsgrunder, anse sig kunna erbjuda kronan en rund summa af 36 Rdr Bko för året i och för frigörelse ifrån bekostandet af så väl karlsom hästmundering, beväringen och remonteringsskyldigheten, under så väl fredssom krigstid, med den lämpliga procentförhöjning för verklig krigstjenst, som Kongl. kollegium ensamt är i tillfälle att, på grund af verklig sakkännedom, föreslå. Att de rustandes deputerade vid detta ti!fille beräknat sig en lättnad, synnerligast emot de tillfälliga förlusterna, och mera lugn, vid en stadgad årlig afgift, bör ej förnekas och icke heller förtänkas dem, serdeles som de ej bordt uppfatta rikets Ständers tillgörande i denna fråga annorlunda, än som on afsigt, att i någon mån lätta rustningsskyldighetens tunga, och att sålunda minska de rustandes lidande af en inrättning, hvars fordringar till så hög grad blifvit stegrade, ifrån den tid, då rustningsskyldigheten infördes; men de rustandes deputerade äro derjemte öfvertygade, att uti deras, härhos vördsamt anförde beräkningsgrunder, emot staten icke hafva öfverstigit billighetens gräns. De rustandes deputerade känna ej den dividend för hästens tjenstbarhet, som gceneralmönsterverken antyda, men föreställa sig, att 12 år, vid en sådan tjenstgöring, som det indelta kavalleriets, ej bör vara för högt beräknadt, då de fördelaktigare utslagen troligen böra godtgöra de mindre fördelaktiga. Men — om också något misslag möjligen härvid skuile egt rum, så bafva de rustande: deputeterade icke vågat antaga öfverhufvud beräkningen lägre, då otaliga förevarande, enstaka förhållanden lemna lojemiförligt för mänligare resultater, och de rustandeg deputerade föreställa sig derjemte, att fiera utvägar finnas, att, i sådant afscende, i alla fall je: una förhållanderne till de rtustandes fördel, utan åsidosi af statens nytta. De rustandes deputerade hysa den öfvertyge remonteringskostnaden, bedrifven för kronans räkning, borde blifva mycket lindrigare, och att införandet af en fredsfot hos oss, liksom i andra, med naturförmåner och rikedom bättre lottade länder, kunde föranleda ett billigt ackord med de rustande om en ren vakansafgift för både ryttaren och hästunderhållet af exempelvis 400 ryttare och af lika många hästar utaf 300 numror. En sådan inkomst för kronan skulle, jemte den, i alla fall för det hela utgående passevolansafgiften, snart bilda utvägar, att ej allenast trygga kronan emot behofvet af något statens tillskott, för bestridande af rustningsskyldigheten, medelst de afgifter, hvilka de rustandes deputerade tagit sig friheten förslagsvis härhos föreslå; men — äfven grundlägga en ganska betydlig fond, för fulla styrkans uppsättande vid krigstillfälle, och för betäckande af förlusterne under kriget. En ytterligare indragning för fredsfoten eller ställande på vacanceafgift af måhända ännu 400 hästar, så att blott 300 hästar utaf 500 höllos effecktive, vore kanhända äfven ett tänkvärdt tillgörande, då det icke är något tvifvel underkastadt, att 300 hästar blefve fullkomligt tillräcklige för dresseringen af 400 man, och att kronan derigenom, utan Statsverkets ytterligare belastande, skulle vinna betydliga utvägar för vapnets underhåll och utbildande; ty freden är lång och kriget lyckligtvis af ojemnförligt kortare varaktighet. Genom en så beskaffad öfverflyitning af ryttarehästen ifrån rothållarens till kronans egendom, blefyve den i alla hänseenden mera disponible. Det