Aftonbladet – 17 augusti 1843, sida 2

EBES rr 1r RR CR rg SEE för att tilldraga mig hans uppmärksamhet. Hans mo kom ibland intill mig, men aldrig han, och jag kän de mig nöjd när jag, lyftande på fönstergardinen såg honom gå förbi, dyster och tankfull. Jag dold mig, för att få se honom, jag, hans hustru, liksom det varit en orättmätig önskan, öfver hvilken jag bordt blygas! Marianna afbröt ett ögonblick, för att aftorka sins tårar, men återtog sedan: Jag trodde mig kunna vinna en tillflykt mot en: samheten och ledsnaden i de böcker som i börjar tilldrogo sig min uppmärksamhet; men som till slu alltid gjorde mig förvirrad. Jag återfann min eger historia, de önskningar jag sjelf hade hyst, den fruktan jag kände, i de romaner, hvilkas känsliga skil. dringar och öfverspända stil verkade på min inbillning. De lärde mig att skåda i mitt hjerta och di uppenbarade för mig på samma gäng hvad jag had rättighet att vänta och hvad som fattades mig. Jag hade väl hundra gånger ursäktat min man; jag hade hittat på Många förevändningar, för att rättfärdiga honom; hädanefter bedrogs jag hvarken af mig sjel eller af hans osanningar. Med erfarenheten hade jag gjort en Sorglig vinst, misstankan, och jag sökte hans ansigte läsa hans hjertas hemligheter. Tro mg det har lyckats mig allt för väl! Det var hvarken äre lystnaden eller rikedomens börda som plågat honom Han har blott en enda tanke, åt hvilken han egna hela sitt lif, Och när han är allt för mig, är jag in genting för honom, mer än hans hustru i verlden ögon, endast den som bär hans namn, som han skän ker en yttre aktning, men som han nekar en end: obetydlig del af hans ömhet. Hans tystnad eller han tal, hans glädje eller hans nedslagenhet, allt kan jag tolka, ända till hans småleende, som han någon gäng riktar på mig, och hvilket han skänker mig som cr förnedrande allmosa. Tfrån att vara blyg och fruk tande, blef jag honom besvärlig. Jag berusade ho nom icke mer, jag sökte upp honom midt under han