Aftonbladet – 16 augusti 1843, sida 2

afdelningar af detta regemente, hvilka i Finland 4789 och uti Norrige 1808, bortsattes uti fångenskap, voro äfven obetydligt inverkande på det hela. Hästen är i fält tvifvelsutan bättre skött, jemnare fodrad och genom en daglig rörelse mindre blottställd för sjukdomsfall, än på rusthållet, der den oftare mera lider af att göra intet, än den af krigets ansträngningar äfventyrar att förloras. Det skulle sålunda vilja synas, att de rustande utan betänkligbet skulle kunna åtaga sig en gemensam ansvarighet för ersättningen af de under krig uppkommande förluster, ej mindre af hästar, än af munderingsoch utredningspersedlar af alla slag; men — de rustande befara, och måhända ej utan skäl, att ett sådant stadgande skulle helt och hållet hos både befäl och manskap kunna komma att omintetgöra den moraliska känsla af ömhet för den enskilde rustandes ekonomiska välfärd och bestånd, som under närvarande förhållanden utgör en af de vigtigaste grundstenarne till den vidunderliga uppställning, som den Svenska rustningsskyldigheten företer; och frukta de rustande att genom en sådan inrättning, rustningens handhafvande oeh vård under krig kunde upphöra att blifva så samvetsgrann, då befåil och manskap icke mera uti likgiltighetens och vanvårdens följder behöfde betrakta sig såsom upphof till en enskild rustandes undergång och understundom bringande till tiggarstafyen, enär, efter förslaget, förlusterna och dermed förknippade ersättningar skulle komma att drabba hela rusthållet samfäållt inom hvarje regemente eller korps; men hvarvid kostnaden för det hela kunde komma att så betydligt ökas, att de rustandes deputerade ifrån en sådan synpunkt icke våga biträda denna del utaf för-slaget. Hoppet, ehuru ej sällan bländande och understundom ledande till missräkning, är likväl en nästan oundgänglig ledstjerna för de menskliga beräkningarne, och de rustande låta möjligen af det resultat, de sednaste etthundrade årens krigsförluster för rusthållningen lemnat, förvilla sig till den slutsats, att kriget, i och för sjelfva rustningsskyldigheten, icke är det mest hotande för rusthållarnes ekonomiska bestånd. De rustandes deputerade föreställa sig, att om hästar under krig förloras, så böra hästar äfven ifrån fienden fångas och att de afgångne rustningshästarne på sådant sätt i första rummet måtte ersättas. De rustandes deputerade föreställa sig samhällsförbållanderne numera komne till den utveckling, att, efter den allmänna beväringspligtens antagande, så äl för rusthållaren och dess söner, som för alla anra, statsmakterna icke mera lära vilja fordra, att de rustbållare, hvilka, genom förluster af flere ryttare och hästar under krig voro nog olycklige att hotas med en oundviklig undergång, skulle sättas i äfventyr att öfvergifva sin ärfda eller förvärfda jord i och för rustningsskyldighetens utgörande i full öfverensstämmelse med ännu gällande författningar; och de rustandes deputerade trygga sig i detta hänseende vid den öfvertygelse, att det säkerligen är oförenligt med den konstitutionelt monarkiska principen och med statsklokhet i allmänhet, att så hårdt anlita någon viss klass af jordbrukare, att en betydlig del af jorden derigenom ovilkorligen kunde bringas i ödesmål. De rustandes deputerade föreställa sig således, att statsmakterna hädanefter. vid krigstillfälle, nog lära taga i betraktande hvilken tung börda de rustande under den långa freden burit vid det indelta kavalleriets underhäll uti ett sådant skick, att näppeligen: någon af de stater, hvilkas kavallerier utafstatsverken bekostas, torde kunna förete något mera påkostadt, än det, som hos oss underhålles af för det mesta mindre bemedlade, för att icke säga rent af fauige jordbrukare. Men — om de rustande, sådant oaktadt, äfven i afseende på sig, ännu skulle komma i erfarenhet, att det felaktiga uti samhällsinrättningarne fordrar längre tid att jemka och att, efter förändrade tidsförhållanden, ordna till ett billigare, rättvisare och bättre, än som erfordras för missförhållandernas inseende och erkännande; och att derustandes äfventyr, att, genom krigets oberäkneliga vådor möjligen, i ekonomiskt hänseende, i grund förstöras, ännu en pgre tid skulle komma att fortfara, så inse de rustandes deputerade välviljan uti samt omtankan och fördelarne utaf det andra alternativet utaf rikets Ständers, genom Kongl. Krigskollegium meddelade framställning: aatt staten, vid krigsutbrott, emot en viss, årlig afgift, utaf de rustande öfvertoge ansvaret för ersättningen af så väl hästar som pcrsedlar, emot åliggande för staten, att, vid krigets slut, hålla både de förra och de sidnare i tjenstbart och dugligt skick de rustande tillhanda,; men då Kongl. kollegium i detta hänseende icke lemnat de rustande någon vägledning för omdömet, genom förslagsvis uppgifven penningeberäkning, såsom statens anspråk för ett sådant åtagande, så mötas de rustande af för dem, snart sagdt, oöfyervinnerliga svårigheter för afgifvande af ett, ifrån deras sida, afgörande svar å frågan; då det naturligtvis måste blifva uppgiften af hvad staten, för frigörelsen ifrån rustningsskyldighetens författningsenliga utgörande, under krig, utaf de rustande fordrar, som kommer att grundlägga svaret, huruvida desse anse, med öfvertygelsen om deras sansa väl och ckonomiska bestånd öfverensstämmande, att biträda riksens Ständers förslag i denna del; och kunna de rustandes deputerade således, då de, på anförde skäl, såsom i deras tanka oantagligt, helt och hållet underkänna det första alternativet eller för de rustandes ersättningsskyldighet för rustningsförgt EAA RB