Aftonbladet – 16 augusti 1843, sida 2

NN 5N2-esj tt? sIsstn ssSJHJUHJHWnU MMM tillräckligt att hålla dig qvar. Har då Marianna något fel i sin karakter, som undgått min uppmärksamhet? Jag är så godt som hennes moder och jag tror att hon älskar mig, ty jag har alltid visat henne tillgifvenhet och afstått åt henne allt öfverinseendei huset. Om hon har något fel, kan jag vänligt rätta henne och bistå henne med mina råd. Det vore bättre att ge mig detta uppdrag än att ge det åt någon annan. Fru Lascourt skall upptäcka hvad jag upptäckt: vill du att hon skall tänka illa om dig? Jag försäkrar er att ni irrar er, svarade Alexander, som endast af aktning för modren hindrades att tvärt afbryta detta samtal. Bedröfliga tilldragelser hafva gjort mig till eder beskyddare en tid, då jag ännu borde vara cr vilja undergifven: jag skall icke söka undandraga mig sjelf edra anmärkningar, men jag ber eder, säg icke något till Marianna; jag har intet att förebrå henne. Hon älskar sig, jag vet det.n Det är då du, som icke älskar henne? Du har bibehållit minnet af någon ungdoraskärlek, inte sannt.p Alexander darrade sakta, men gjorde ett nekande tecken med hufvudet i stället för svar. Hans moder fortfor: Det der är en hemlighet som tillhör dig ensam. Gilfve Gud att jag icke gissat rätta förhållandet! De tego begge, lika förvirrade, modren af de misstankar hon nyss yttrat, sonen af det otillräckliga sätt, hyarpå han visat dem tillbaka. Hvarken den ena eller andra märkte den rörelse som herrskade i huset. Snart hörde de likväl talande röster. Hvad är det? frågade Alexander hastigt, liksom väckt ur en dröm. Marianna inträdde och glädjen strålade ur hennes blick. Han behöfde icke göra henne någon fråga, ty vid hennes sida gick ett fruntimmer, som hon höll i handen, men som tycktes tveka att stiga öfver tröskeln. Fannys namn dog på hans läppar; han hemtade sig och utropade: Fru Lascourt! Derpå bugade han sig för henne, lika darrande, lika rörd, som den dag då han med en lång sorgsen afskedsblick sagt henne farväl, utan hopp att mera återse henne. Marianna tillskref hans förvirring endast öfyerraskningen och vände sig leende till fru Lascourt. Man tar emot er mycket kallt, bästa tant; mer blif icke ond, Alexander och svärmor väntade er icke. Min vän,, sade hon derpå till sin man, jag hade icke läst för dig det lilla postskriplum, som fanns i brefvet. Jag önskade att denna ankomst skulle bli en åtre, och det har i sanning rätt bra lyckats. ssa ord gålvo Alexander tid att hemta sig. Han tog sin mors hand och gick fram till fru Lascourt.