Aftonbladet – 14 augusti 1843, sida 2

han kunde draga sig tillbaka med en skugga a värdighet, gå sig ur händerna, och, ifrån en anna sida betraktadt, förlorade ban, ifall han dröjd qvar, sin enda fördel, den att blifva behandla såsom en man, med hvilken ett mellan-fyra-ögo! icke är utan fara, Kär i detta unga fruntimmer eller åtminstone låtsande för benne en verkli kärlek, hade han denna afton för första gånge öfvergifvit den återhållsamhet, som ban under se månader iakttagit, och han märkte med missnöj att ban var långt ifrån så avancerad, som ha föreställt. sig. Det var imedlertid nödvändigt at taga ett parti, och isynnerhet undvika att syna löjlig. En oväntad tredje persons inträde kon honom till bjelp. Det var ett äldre fruntimmer Hon kastade en hastig blick på George de Ren nevi le, besvarade kallt bans helsning och satte sig på en stol bredvid sin sonhustru. Jag trodde du var ensam, Marianna,, sade hon George märkte väl att bon yttrat alldeles mot satsen af bvad hon tänkt. Hennesankomstskull för en novis utgjort en lämplig förevändning fö reträtten, men de Renneville var allt för mycke van vid små intriger och invecklade knutar, at lemna bakom sig en fiende, färdig att fullkomn: hans nederlag: efter att hafva yttrat några or till Mariannas svärmoder, återtog han sin plat i länstolen. Det lider intet tvifvel, att ibland folk af en o. fullkomnad uppfostran, bland bvilka ett hårdt konstlöst samtalsspråk hastigt blottar tankan, er förklaring genast skulle blifvit framkallad af nå. son utaf dessa tre; men, tillbakahållna genom ormerna af en osannfärdig artighet, den verlden cke tillåter att öfverträdas, utan vid tillfällen a