Aftonbladet – 9 augusti 1843, sida 2

af rikets kollegier, till -ordförande. Denna kornmitt afgaf det första förslaget till embetsverkens och statsrådets förändrade organisation. På grund af denna kommittes arbeten, sattes ett serskildt utskott vid 48148 och 4823 årens riksdagar, som äfven utarbetade ett betänkande i samma ämne. Detta innehöll i det närmaste samma organisation och indelning af embetsverken, som i den Norska förvaltningen, Hvarigenom regeringen fördelades i departementer och hvarje departement hade under sig serskilda byråer och kontor, som till en del skulle motsvara de nuvarande kollegierna. MHärigenom skulle en stor förenkling och besparing för statskassan hafva vunnits, emedan t. ex. tullverket då hade blifvit en byrå under handelsoch finansdepartementet, med lika enkel organisation som nu ett landshöfdingeembete, i stället att det sedan belastades med ett öfverflödigt och dyrt grannlåtsembete: General-Tulldirektörens. Detta förslag diskuterades och antogs år 2823, hvad statsrådsorganisationen angick, såsom hvilande att afgöras vid nästa eller 4828—50 årens riksdag. Här antogs det också hos två stånd; men hos adeln, der det först förekom, uppträdde några anhängare af det ruttna, och deribland den på den sidan minnesvärde baron Ludvig Johansson Boye, deremot och verkade till afslag, hvilket, då hela arbetet derigenom för den gången var tillintetgjordt, äfven föranledde afslag hos borgareståndet. Härefter kunde ingenting nytt derom komma i fråga förr än vid 4834 års riksdag, och saken väcktes då, icke från oppositionen, utan genom Kunglig Proposition. Det var i denna proposition, som ordet Expeditionschefer första gången förekom, i stället för byråchefer, uppnämndt uti 33 Regeringsformen, bland de afsättlige embetsmännen. Såväl då detta förslag antogs til hvilande, som vid sista riksdag då det afgjordes föreställde sig likväl troligen ganska få, åtminstone icke oppositionen, att dessa embetsmän skulle föreställa något annat än de förut tillämnade byrå chelerne, ehuru det sedan blifvit helt annorlunda såsom man kan se af den närvarande indelninger t. ex. i Justitiedepartementet. Att vid sista riksdagen oppositionen yrkade pi grundlagsfrågornas afgörande, är väl sannt, mer Regeringens egna anhängare voro deruti lika ifriga och att den förnuftiga delen af representationer icke hyste några illusioner om den öfverdriln verkan af denna reform, serskild och isolerad jdet kan bevisas af många omständigheter. Der ibland må citeras ett par artiklar i Aftonbladet hvari det tydligen sades, att detta visst icke ut rättade allt eller ens mycket, utan hufvudsakel vore i alla fail sjelfva systemet och de bif vande personerne; äfvensom prosten Odmans yt trande att grundlagsförändringen visserligen vor ett fjät framåt, men ett tuppfjät, och flera dylika Hela verlden kan begripa, att om, såsom Minerv: säger, allt det goda af det gamlan (hvaruti dett goda bestod, finnes imedlertid ej sagdt) kom at bortfalla och deremot all surdegen kom att qvar stå, så var det endast oeh allenast regerin gens fel, som ensam eger att tillsälta statsrådsembe tena, att den använde sura och urjästa, i ställe för friska och utmärkta ämnen till rådgifvarekal let, och det är derföre icke värdt att efteråt skyll detta på oppositionen. Dessutom, hvad expedi tiohschefsplatsernas beskaffenhet serskildt angår så utvisar ett annat dokument tilräckligt bur liten andel Ständerna hade deri. Sedan nemligen grundlagsförändringarne vor af Ständerna bifallna, hvari väl namnet på dess embetsmän förekommer, men ingenting om be skaffenbeten af deras göromål, som det var Re geringens ensak att ordna, aflät Regeringen de: 47 Mars 1840 en skrifvelse till Ständerna, son förtjenar ihågkommas. Kongl. Maj:t förklarade denna skrifvelse, att Kongl. Maj:t, lika med Ri kets Ständer, ansåg den nya organisationen af stats rådet böra leda till en enklare, skyndsammare oc ändamålsenligare behandling af de allmänna ärer I derna; men Kongl. Maj:t fästade derjemte Ständern: uppmärksamhet derpå, att denna förändring tillik I fordrade åtskilliga nya löneanslag såväl för stat rådet och en ny ledamot i Högsta domstolei Isom för Egxpeditionscheferna. Här var det sålede som Regeringen sjelf för första gången gaf åt des: embeten den betydelse, som de sedan erhålli loch deruti hade visserligen oppositionen ingen de I Det var denna skrifvelse, som sedan föranlede I det beslut, hvarigenom Ständerna, såsom man kz inhemta af underd. skrifvelsen den 5 August anslogo åt expeditionscheferne lön af 3000 Rc -Ibanko. Hela denna historik visar således tillräckli; -jmed hvilken mängd af oriktigheter och ytterli -Iheter Minervas räsonnemang är uppfylldt. De som känner litet till sakerna vet i alla fall gar ska väl, att hela syftningen med den förändrad Armanisa4iA 0 SL GKfändarnae ada Sf KIA