Aftonbladet – 9 augusti 1843, sida 2

Ste mr oas 2aaF FSE Lave De höge foro snart den ringes hydda likgiltigt förbi. Konungen, klädd uti en jagtrock af grönt sammet med knappar af guld och elfenben, syntes mig en dejlig man, med imponerande hållning. Det något fylliga och reguliera ansigtet hade på samma gång något vänligt och beslutsamt, som ingaf förtroende. Skada blott att denna tankarnes spegel alltför ofta fördunklades af detta spotska, nästan föraktliga leende, som utmärker herrsklystnad och sjelfviskhet. Detta leende vittnade om mycket, och bland annat: att Christian VIII ej det ringaste oroades deraf, att han nu kom att söka nöje och trefnad på ett ställe, hvilket en despotisk lag hade frånröfvat en ringa medborgare, för det han, i ett suveränt land, vågat anlita sjelfförsvaret. Det kungliga skottet skulle nu fröjda alla — till ytterligare bevis hur en och samma sak kan tagas olika upp i denna snöda verld. För mig, som fri Svensk, syntes hela händelsen nästan otrolig, äfvensom att denne Fridsfurste skulle finna nöje i att utgjuta blod, han, som i Norge — — Här afbröts reflexionen af smattrande jägarhorn och rop, som tillkännagåfvo att jagten börjades: Den nyss så stilla taflan för mina ögon blef på en gång befolkad och! full af lif och rörelse. Öfver det jemna fältet kretsade en flock af vindthundar, under det en talrik skara med jagtbetjening, de fleste klädda i grön uniform med hirschsvängare vid sidan, hornet på ryggen och piskan i handen, gåfvo ledning åt det moderna riddaretäget. Konungen hade, som en skicklig fältherre, ställt sig på operations-liniens midtelpunkt, der han säkrast kunde öfverse trakten samt vara försäkrad om bästa hållet. En hall