Aftonbladet – 9 augusti 1843, sida 2

veta: att det mesta af nordöstra Seeland är kowungeas jaktmark. Afspisad hos jagtfogden med oma löften om bistånd, beslöt jag en dag att jelf göra mig qvitt dessa fiender, som hotade utt förstöra hela min skörd. Nog af, jag lånade nig en bössa, sköt en hare och skrämde så bort let öfriga sällskapet. Men ni må tro, min gode nan, skottet hade en jagtbetjent hört och nu instämdes jag till domstolen, der jag dömdes att plikta 200 daler. Som jag ej kunde anskaffa lenna summa, utmätte man henne och tog så ältet ifrån mig, Der, har ni nu kunskap om hela tilldragelsen.n) Åter blickade talaren ut åt landsvägen. Jag beklagade lagens offer och ett land, der rättsprincipen så uppendagligt haltade åstad — men gubben hörde knappt derpå, utan reste sig upp och ropade: der komma de då ändtligen! ,Väntar ni gäster från kongens by, min far?, frågade jag. På sitt sätt, och mycket förnäma herrar. Kuno Christian med sitt förnäma jagtfölje skall i dag hålla sin jagt hos oss. Vill ni åse hur en sådar jagt går till, så är nu tillfälle dertill. Kom med mig hem, ni har i min stuga den bästa utsigt öf. ver fältet, och kan derinifrån följa stillasittandc hela tåget. Och slutar jagten sent, så bjuder jac er på en säng, sådan en ponde kan prestera den der ni får hvila ut öfver natten, och i morgor får ni fortsätta resan till Köpenhamn. Jag tackade naturligtvis för det goda anbudet och beslöt att begagna mig deraf, samt följde pa triarken till hans snygga och trefliga bostad, AA Ilotaniole