Aftonbladet – 9 augusti 1843, sida 2

— Ibland de strödda försök, hvarmed Svenska Minerva nu som bäst är sysselsatt ett trösta, styrka, stödja och stadfästa vederbörande emot det för dem mindre behagliga intryck, som kan hafva blifvit väckt af grefve Änckarsvärds nyliven utgifna brochyr, förekommer äfven, såsom läsaren sett af det i Lördagens Aftonblad införda stycket ur Minerva för sistlidne Thorsdag, ett temligen behändigt tillmenadt bemödande att vända ut och in på förhållandet med de s. k. cxpeditionschefernas tillkomst i administrationen. Grefve Anckarsvärd bar nemligen bland annat yttrat, att det i Norge knappt skulle bära sig, att hafva rådkammaren förnämligast besatt med gamla pensionsmässiga män, emedan rådgifvaren der ej har någon hofmästare under namn af expeditionschef att tillspörja eller att kasta sitt arbete på, och utt det ej heller skulle gå an hos oss, om riksätten vore annorlunda sammansatt. — I anledning häraf försöker Minerva insinuera, att det var från oppositionen som iden utgick till den vgrundlagsförändring, hvilken skänkt oss vår nu,varande organisation af statsrådet, och att det ;var oppositionen, som dermed ville göra ettförsök att insmuggla i vårt land en ministerstyorelse till namnet, utan att inse, att af det gamla ballt det goda skulle bortfalla och deremot all ,surdegen komma att qvarstå, samt att det var poppositionen som påyrkade ett brådstörtadt anstarande af det hvilande grundlagsförslaget, och det till den grad, att Konungen icke på annat sätt kunde få riksdagsärenderna i gång, än genom sanktions meddelande åt beslutet om denna grundlagsförändring. Dessa uppgifter innehålla nästan lika många oOriktigheter, som rader. Riksdagshandlingarna äro i sådana mål förträffliga dokumenter att rådfråga. Följer man denna anvisning och går till riksdagshistorien, så finner man, att frågan om reform i statsrådets organisation härleder sig ända från 4817—41818 årens riksdag, då någon egentlig politisk opposition ännu icke hos oss hade uppträdt och interiören af regeringssystemet ännu icke hunnit blifva allmännare känd genom publiciteten, emedan det hörde till de menlösa tiderna blanc annat, att det behöfdes 42 år ifrån statshvälfningen, innan en politisk press af något slags betydenhet hann uppstå. En kommitt för ändamålet hade varit tillsatt vid den tiden medn. v. ex cellensen friherre Löfvensköld, då president i et seit —