Aftonbladet – 7 augusti 1843, sida 2

— Tack vare er, min herre, svarade Estelle i det hon utmärkte Raoul genom en blick, som hon sedan fästade på Servian med en kall liknöjdhet. — En af dessa uslingar har blifvit arresterad, återtog den sednare. — Arresterad! utropade Tonayrion. — Af hvem? frågade fru Caussade. — Af mig. — Ni var då der? frågade hon, och hennes ansigte förmildrades genast. — Ja, min fru, svarade Servian i det han beledsagade sina ord med en blick, som fullkomligt lät bonom erbålla hennes förlåtelse. — Och i stället för att komma till min bjelp, återtog Estelle med glädtighet, roade ni er med att förfölja tjufvarna? — De hade annars kommit undan, och ni lopp ingen fara vidare. — Har ni fört hit er fånge? — Ja, min fru, och jag kom för att se, om ni var tillräckligt återställd efter förskräckelsen ni utstått, för att utan olägenhet kunna se och höra honom, i — Hvad skall denna konfrontation tjena till? sade den vackra Raoul med en ganska egen mine. — Denne man begär enträget att blifva förd inför er, min fru. Han är säker, säger ban, att ni skall gifva honom nåd. — Hvilken orimlighet! återtog Tonayrion, det är omöjligt att ni, min fru, kan finna er uti att stå midt för. denna usling. Jag skall tala med honom. . f — Hvarföre är det omöjligt? sade Estelle, hvars nyfikenhet och intresse imedlertid blifvit väckta af tanken på alt se en af dessa bofvar, som förorsakat henne så mycken: förskräckelse, ställd till rätta inför henne; min far är utgången; det är då jag, om det ej misshagar er, min herre, som här