Aftonbladet – 26 juli 1843, sida 2

Whigministeren under Iord Melbourne uträttade litet, och genomdref endast få al sina förslag, derom är intet tvifvel. Men så mycket kunde de åtminstone säga, att orsaken att de ej lyckades, låg i deras motståndares styrka, icke i deras. egen svaghet: Om de icke kunde utföra mycket, så blef dock mycket af dem föreslaget och försökt. Ingen kunde påstå att de handlade så, som om de varit i förlägenhet hvad de skulle göra, då de hade en så stark majoritet att stödja sig på. Så länge de hade denna majoritet regerade de kraftfullt, och genomdrefvo många åtgärder af högsta vigt, andra af mer eller mindre värde eller ovärde, såsom: refocmakten, munieipal-akten, tiondeförvandlings-akten, neger-emancipationen, nya fattiglagen. Då Irland visade sig mera oroligt än vanligt, drogo de icke i betänkande, att af parlamentet begära en tvångsakt. Då Canada revolterade, -qväfde de upproret med rask beslutsamhet och kraft. Deremot synes den regering, som efterträdde Whigs, vara intagen af den ärelystnaden, att inför verldens ögon visa en förening af absolut brist på handling och absolut makt. Utrustad med en parlamentarisk styrka, som sedan flere år varit utan exempel, står den i begrepp att sluta en session, hvars lagstiftande verksamhet i alla vigtiga frågor visat sig lika med noll. Endast tvänne åtgärder har den genomdrifvit, som äro af någon mera omfattande karakter: billen om fabriksbarnens skolundervisning och billen rörande de ecklesiastika domstolarne. Dessa båda åtgärder hafva, vid deras gång genom underhuset, blifvit så stympade och förändrade, att nästan knappt något af Whigs förslag blef så illa åtgånget, äfven då Whigs makt var djupast sjunken. Beröfvad sin princip, afklädd allt, som kunde göra den till föremål för allmänna intresset, är den nu endast ett caput mortuum, en skottafla för spe öfver hela landet. Likväl äro dessa båda biller hela årsfrukten af vårt konservativa kabinetts vishet, med en majoritet af 400 röster. För öfrigt har det parlamentariska fälttåget varit så helt och: hållet ofruktbart, att den liberala oppositionen, i förtviflan öfver brist på oppositionsstoff, tillbragt 43 nätter att bekämpa en bill, som blott har till föremål att bibehålla den så nödvändiga makt, som blifvit beviljad hvarje styrelse i Irland sedan århundradets början, och Whigstyrelserne utan motsägelse. Och af denna irländska vapenbill hafva endast 42 klausuler gått igenom på 43 nätter!. Huru skall man förklara detta? Iakttog icke-sir Robert Peel,. nära ett år efter sitt anträde till styrelsen, en hemlighetsfull tystnad, under det hvar och en förmodade, att han höll på att utkläcka någon stor politisk plan, på hvars utveckJing hela nationen med otålighet väntade? Utgör denna plan, när allt kommer omkring — ingenting? Eller är den intet annat än ett system, att. med långa mellanskof bibringa. nationen så små doser af handelsribet, som spannmälsl:gen och tariffen af 4842? Man kan. icke undgå att anmärka, att samme minister, hvars egna legislativa hjelpkällor hittills flöto. så. underbart sparsamt, skyddar och vårdar såsom sinögonstenallt hvad som fordom,-.i trots af hans häftigaste motstånd, Mifvit gjordt af dem,. på hvilkas ruiner Kan nu står. Var blotta egandet af makten. således hans. enda syfte? Fanns det inga ändamåt, för hvilka han sökte makten? Fanns det intet ondt att afbjelpa, inga dåliga lagar att för-bättra, inga faror att afvända, inga stora bragder att. utföra? Inbillar sig sir Robert Peel verkligen, att han blott för sin egen skull öfvertalat engel-ska fölket att störta en styrelse? Ligger det ingen annan princip i hans konservatism än den:. att: hänga sig fast vid hvad Wehigs gjort, och med rädda steg gå någat litet framåt i deras riktning? Om så förhåller sig, så är det på tiden för honom att erfara, att detta ioke var den kon:servativa grundsats, som lyftade honom till makten; och den skall visserligen. icke heller bibehålla honom vid densamma. Och den kraft, som brister i lagstiftningen; visar sig lika litet i det exekutiva departementet. Olycksaliga elementer hafva sedan längre tid hopat sig på många sidor, under det regeringen lade händerna i kors: och såg derpå, och hvarken utvecklade: verk: samhet, beslutsamhet eller klokhet. I Weäiåles hafva, i trots af många: varningar, sådana orsaker, som med någon -omsorg för folkets verkliga behof lätt hade kunnat rödjas ur vägen, slutligen alstrat ett förfärligt system af oroligheter på landsbygden, oeh vid utsigten till en. plötslig och hetydlig minskning 1 jeraproduktionen, kan man icke utan djup, oro betrakta deana sakernas. ställning. I Irland organiserar OConnel sina avm6er; om det icke leder till några olyckliga följder, så bar man sannerligen icke dem att tacka derför, hvilka låtit de lyckligaste tillfällen till försoning gå sig ut händerna, och derjemte utan fasthet trädt missnöjet under ögonen. Toryministrarne hafva, i afseende på Irland, gjort nog, för att öfver sig sjelfve uttala fördömelsedomen för hvad de lemnat ogjordt; då de afsatte magistratspersoner för: deras deltagande i repeal-möten, hafva de bögtidligt stämplat dessa möten såsom farliga för aH-. männa lugnet, och likväl hafva de icke tagit något enda steg, för att få dessa sammankomster förklarade för lagstridiga. wEEAESAAEEETEIEMEEET DISKUSSIONEN HOS HRR FEMTIO ÄLDPSTE It frågan om rättighet för här bosatte medlem