sin utkomst, man äfven har sitt fädernesland. Ja klandrar 1838 års förordning, emedan. den -beröfv. judarne just alla de få rättigheter de förut egde oc deremot ej lemnat dem annat än skyldigheter qva De måste ensamme besörja vården om sina i armo stadde trosförvandter, men deremot deltaga lika me oss i afgiten till våra fattige; och jag beklagar sålt des, att 4838 års förordning någonsin sett dagsljuse emedan jag anser den för den illiberalaste, som hi tills utkommit, ehuru jag vet att den allmännelige klandras såsom varande alltför liberal för judarna men hvaruti detta liberala består, vore alltför intre: sant att få närmare bevisadt. Väl inser jag allt de obehag, som ett försvar för judarne ådrager mig, s väl inom som utom delta rum, men det hindrar mi icke att öppet uttala min åsigt, och det fasta hop jag hyser, att en dag, vare den än långt aflägsen, desse förtryckta åtnjuta, lika som vi, full medborgart Tätt. ORDFÖRANDEN, Herr Frodell, aflemnade ett s lydande skriftligt anförande: ! Uti det utslag af d. 40 Februari, hvarigenom, me underkännande af åtskillige här boende medlemmar af judiska nationen anspråk att få deltaga i gross: handelssocietetens val till äterbesättande af det rur bland borgerskapets äldste, hvilket genom grosshand laren Weners afeång blifvit ledigt, Stockholms hög ädle magistrat förklarat ledamöter af judiska natio nen, änskönt inmatrikulerade bland borgerskapets klas ser, icke vara, emot 4 mom. af Kongl. förordninge d. 9 Jan. 1772 om sättet att välja Borgerskapets 5 Äldste och Taxeringsmän, berättigade att vid sådan val under omröstning komma eller valrätt utöfva har högädle magistraten stödt sitt beslut uppå de grundsatsen, att nyss åberopade stadgande i högst berörde författning tcke rore upphäfvet genom Kong! förordningen d. 30 Juni 4838 angående mosaisk trosbekännares skyldigheter och rättigheter. I ral motsatts deremot har åter i den besvärsskrift, hvar några medlemmar af judiska nationen hos Kongl öfverståthå!lareembetet öfverklagat detta magistraten utslag och öfver hvilken det nu tillkommer borger skapets Äldste att dera; utlåtande afgifva, den sattsei blifvit med mycken dialektisk skicklighet förfäktad att genom sist åberopade Kongl förordning d. ö( Juni 4832, omberörde stadgande uti Kongl förord ningen d. 9 Januari 4772, hvilket magistraten lag till grund för sitt beslut, vara att betrakta såsom hl och hållet afskaffadt, så vidt det angår medlemma af judiska uationen. Visserligen bör jag förutsätta att högädte magistraten, hvars förklaring öfver be svärsskriften likaledes blifvit infordrad, icke skall un derlåta att vederlägga detta besvärandernes påstående hvilket så öppet angriper och utan skonsmäl söke nedgöra riktigheten af dess egen lagtolkning; och ja tviflar ej heller uppå, att högädle magistraten skal gå segrande ur striden och på ett tillfyllestgörand sätt försvara sin åtgärd. Men sådant oaktadt, tillåte mig ändock icke frågans stora vigt för hela borger skapet, det uppseende den väckt och det lifliga del tagahde hrarmed den omfattas inom alla klasser a hufvudstadens borgare, att vid detta tillfälle låta cr stum voteringssedel uttrycka min tanka; och uta anspråk att fullstindigt afhandla frågan, eller åt an dras mening gifva någon ledning, har jsg derför uppsatt några korta erinringar vid de hufvudsakligaste af bes iderne till stöd för deras påstående an hvilka jag härmedelst till protokollet af. lemnar och önskar att få i detsamma förvarade. Den första och, såsom mig förefallit, mest märklige omständigheten, hvarpå jag anser mig böra fästa uppmärksamhe! är huruledes besväranderne allt ifrån början till slutet af deras skrift låtsa glömma, att för. ordningen af d. 30 Juni 41838, hvilken de med si mycken emfas till stöd för deras anspråk åberopa, blifvit några få veckor efter utfärdandandet uta Kongl. Maj:t med ädelt och landsfaderligt tillmötesgående af folkets önskningar i dess väsendtligaste de lar återkallad och upphäfven genom Kongl. förord: ningen d. 2i Sept. samma är. Då till följd af sis åberopade förordning medlemmar af judiska naticBen äro fortfarande förbjudne, tikasom förut, att utan Kongl. Maj:ts serskilda tillstånd bosätta Sig i någon af rikets städer, utom de fyra, Bhvaruti det ä dem genom 1782 års judereglemente tillåtet att idka röre:se, samt de likaledes, just enligt sjelfva författningen af d. 30 Juni 4838, äro förbjudne att utar Kongl. Majits tillstädjelse köpa jord och bosätta sig å landet, så väcker det i sanning någon förundrar att höra besväranderne tala om att, med undantag a de inskränkningar i politiska rättigheter som grund. lagarne utstaka för främmande religionsförvandter : allmänhet, medlemmar af den judiska nationen, eller mosaiska. trosbekännare, skola vara ställde -i enahanda förhkållsnden och ega lika rättigheter, som öfrige svenska undefsåtaren. Nu anförda förbud eller den fortfarande, inskränkningen af bosättningsrätten till endast fyra platser i riket, visar allra tydligast huru med detta påstående hänger tillsammans, och utgör verkligen en högst märklig skilnad äfven uti civila rättigheter, emellan de mosaiske trosbekännarne och söfrije svenske undersåtern. Den väsendtligt olika ställning till samhället, som utmärkes af berörde stora skillnad ej blott i politiska utan jemnväl i civila rättigheter och hvilka besväranderne tyckas hafva glömt eller ock vilja! betrakta såsom icke tillvarande, sammantaget med den icke minäre, utan snarare än mer vigtiga omständigheten, att äkten:kap och följaktligen alla familjförbindelser mellan mediemmear af mosaiska trosbekännelsen ochsvenska medborgare eller medborgarinhor fortfarande är strängt förbjudna, synas äfven. klarligen gifva vid handen, att mosaiske trosbekännarne ,numera fcke utgör: en serskild nation eller, såsom man velat kalla det en stat i staten,, ej eller är mindre oriktigt och för hastadt. Det förhållande, att efter Kongl förordningens d. 30 Juni 4838 återkallande, på sätt, ofvanföre blifvit Dämndt, genom Kongl. förordningen d. 24 Sept. 4838 begge statsmakterna eller Konung och Ständer uti utfärdade allmänna författningar såsom t. ex. uti föröordningen af d. 22 Dec. 4844 uttryckligen nyttjat benämningen af judiska nationens och icke mosaiske trosbekännare, samt, med afseende på medlemmar af sag. de nation, stadgat exceptionella bestämmelser, tycke: ändtligen utgöra ett serdeles. kraftigt och gällande skä emot besvärandernes åsigt och nyssanförde yttrande Ty Om lagstiftaren icke fortfarande betraktade de mo: saiska troshbekännarne såsom em serskild nation, så bade ban väl uti det officiella -författningsspråket e användt benämningen ,medlemmar at judiska nario förde skälen, I