passion, hvarför man är föremål. Utan att för tjena beskyllas för pruderi, kände Estelle en o emotståndlig önskan att låta Servian umgälla dei frihet, han, tagit sig att. i trots af hennes för bud, nalkas henne. I hennes ögon kunde dett möte icke tillskrifvas händelsen; ögonskenlige var det öfverlagdt. Hvilken afsigt kunde vä denne ovärdige älskare hafva, om ej att börja et nytt fälttåg emot dens hjerta, som redan en gån afvisat honom; och om detta var hans mening förtjenade då icke hans djerfhet en eftertryckli tuktan, ett afgörande straffför denna ohöfliga en vishet? i Han påstår sig ha varit okunnig om, att ja var hos min far, sade den unga enkan för sig sjelf men är det väl sant? är det möjligt? Han, son är min tillbedjare, vill han inbilla mig att ha varit öfver ett år ifrån Frankrike, utan att skaff: sig några underrättelser om mig, äf någon iblanc alla dem, som skulle kunnat gifva honom sådana Hvad vill han då? Hvad hoppas han? Tro han mig vara så obetänksam, att i dag säga jc till det jag fordom sade nej? Denna förmoda skulle vara något för mycket oförskämd. On jag vore säker på att han tänkte sålunda, si skulle han, jag svär det, få ångra, att hafva be handlat mig som en qvinna utan karakter. För att bestraffa hvad hon kallade den omått liga efterhängsenheten hos sin gamle älskare, ha de fru Caussade i sina händer det kraftigaste va. pen, hvaraf en qvinna vid ett dylikt tillfälle ka betjena sig. Uti en af dessa otroliga strider, son Berni omtalar, grep Rodomont en af sina mot ståndare i benen, och slog ihjäl de andra mer denne, begagnad som klubba. I en kokett qvin. nas händer uppfyller ofta rivalen, en afskydd per. son, denna rol af klubba. Till en sådan hämnarerol var det, som ,Estelle trodde sig kunna upp höja herr Tonayrion, som, bättre än någon, tycktes bestämd att uppfylla den på ett peremtorisk: och krossande sätt. Älskvärda småleenden, ut