Aftonbladet – 24 juli 1843, sida 2

der Klenåse-bräcka eller Grytinge-backen, hvil lalta ligga mellan Uddevalla och Norska gränse hittills kunnat undvikas. I sammanhang hbärmt omtalas äfven betydliga understöd för vägförbät ringar till invånarne i Nordmarks och Tössl härader. -Öfverser man nu närmare denna förtecknin Iså lärer det befinnas, att sammanlagda miltalet arbeten, som genom regeringens medverkan bl vit utförda, antingen för nya kommunikatione upptagande eller backars undvikande, tillsamma utgör vid pass några och tjugu mil på trett år, hvilket just icke tyckes vara något serdel att skryta med; och vidare, att en stor del dessa arbeten varit en nödvändig följd af föreni gen med Norge, såvida de båda länderna skul erhålla nödig kommunikation med hvarandra, san att de öfriga nästan uteslutande haft till förem att öppna kommunikationer i de norra provi serna, på trakter, der förut endast ridvägar ell vintervägar funnits. Allt detta är ganska nytti och åtminstone något reelt fruktbärande för la det; men nog torde äfven den värde insändaren Minerva på andra sidan erkänna, att det förefall en smula löjligt att vilja framdraga dessa resu tater af mer än en half vanlig menniskolifstid si som ett bevis på vederbörandes omsorg för land vägarnes förbättring i allmänhet, då hela natione väl vet huruvida regeringen ens lagt två strån kors för denna angelägenhet, så vidt den angår c mest befarna vägarna och de mest bebodda pr vinserna, och då den som icke tror utan att sjelf s endast behöfver för detta ändamål taga i betral tande t. ex. landsvägen från Stockholm till Söde telje,-en af de mest trafikerade vägar i hela r ket. Det torde då icke belier vara ett på någ sätt för hårdt omdöme, om vi förnya påstående att regeringen i denna stora angelägenhet, d. v. i dess allmännare omfattning, hittills gjort, såso vi förut yttrade, ingenting. Äfven Svenska Biet har, rörande denna sa i den s. k. öfversigten af Aftonbladet, som är al annat än en verklig öfversigt, formaliserat sig ö ver vårt förra korta svar på Minervas nu ifr gavarande artikel, och förmenat Aftonbladet ha va medgifvit, att Regeringen gjort en hel hop fi nya väganläggningar och förbättrade kommunik tioner, men att ÅA. B. likväl, för att hafva sis ordet, utropat: vi bafva ju ändå icke Englanq och Tysklands och Frankrikes goda chausseer Nu har Aftonbladet icke yttrat sig på det sätte hvarken i afseende på medgifvandet eller anmärl ningen. Men om det äfven hade skett, månr icke just ett sådant yttrande ganska väl hac kunnat försvaras? Om Regeringen hos oss hac haft nog blick att inse, huru omätligt myck landet skulle vinna genom en allmän vägförbät ring och ett ändamålsenligare system för väga nes underhållande, samt nog vilja och kraft a till en början åtminstone uppgöra en plan oc föranstalta om förberedande åtgärder och unde: sökningar för vidtagande af ett sådant systern om, säga vi, någon anledning eller tillstymmels funnes, att Regeringen gjorde något sådant, hvilk svårigheter skulle väl då göra det omöjligt a! erhålla lika goda landsvägar här, som i Danmarl Tyskland och England? Vi påstå alldeles icke att systemets förändring kan ske genom ett end penndrag, ej heller att sjelfva arbetena öfveral! hade kunnat fullbordas på en eller två somrai men trettio år är också en rund tid. Vi påst blott, att sjelfva saken här icke i något afseend vore svårare än i något annat land, men väl flere afseenden lättare; dels emedan jordbrukarer som nu uteslutande har skyldigheten till vägarna underhållande, hvilket utgör ett af hans tyngst onera, ganska säkert med glädje skulle gå in p ett räsonabelt förslag i denna del, om han fing något bidrag af staten till det första arbetet, oc sedan af de vägfarande för underhållet; och del emedan man här. i Sverge, på de flesta ställer har en bättre och närmare tillgång på sten oc! tjenligt grus för chausserna, än hvad sofn äger run på en stor del af de utaf lera och fin sand be stående Tyska slätterna, dit materialierne fö chaussgen ofta måste föras många mil. Den oväldige skall troligen instämma i allt de ofvanstående, och i så måtto torde Insändaren Minerva hafva verkat för en god sak, att ha föranledt det vigtiga ämnets vidrörande ånyo Det är i alla fall icke sagdt, att man fordrar fö mycket på en gång al Regeringen eller mer är hvad de allra måttligaste anspråk och önskningai kunna begära; det vore godt om någon börjar sjordes, nemligen på det sätt, att man funne af. sisten vara att så till hotten med saken. så