Aftonbladet – 24 juli 1843, sida 2

fort som tillgångarna medgifva. Allmänheter skulle nog gerna gå till mötes härutinnan. Om de stora öfverskott, som uppstå på statsverkets inkomster genom en pressande beräkning af inkomsttitlarne eller genom höga markegångsättningar, blefve använda till nu ifrågavarande ändamål och således komme att någorlunda jemnt flyta tillbaka öfver de serskilda provinserna, i stället att bortskänkas stundom i rena presenter, såsom det vid sista riksdag skedde med många af de s k. extra anslagen till vissa föremål, så skulle också både Regering och Ständer hafva heder deraf; men för att sådant skulle kunna ske, vore det åtminstone nödigt, att en förberedelse gjordes innan nästa riksdag inträffar. Det är anmärkningsvärdt, att sjelfva den nuvarande chefen i styrelsen för vägoch vattenbyggnader, i en vid början af sista riksdag af honom utgifven och i några afseenden verkligen förträfflig brochyr om nyttan af allmänna arbeten, yttrat den tankan, att bland alla sådana arbeten borde landsvägarnes förbättring sättas i främsta rummet; men det oaktadt har man icke hört, att någonting vidare ännu påtänkts. Han kunde möjligen upplysa orsaken härtill, om han ville. Måhända bör äfven ett ord sägas om de uti den insända artikeln uppräknade kanaler, hamnanläggningar och muddringsarbeten, hvarmed kommunikationerna under samma tid blifvit lättade. Med undantag af ett par ibland dessa, som tjena till litet eller intet, såsom t. ex. Åkers kanal och Djurgårdskanalen, hvilka dock båda ej kosta betydliga summor, behötver det, så vidt vår kännedom sträcker sig, visst icke betviflas, att de i allmänhet, om äfven några al dem äro obetydliga arbeten, både varit behöfliga och till mer eller mindre nytta för rörelsen. Men en annan fråga är, huruvida Regeringen kan med skäl tillräkna sig någon utomordentlig merit af deras tillkomst. Denna har med de flesta skett på de! sättet, att enskilda orter eller bolag ingått med ansökningar derom hos Regeringen, och sedan jemväl sjelfve genom riksdagsmän, som varit intressenter i bolagen eller representanter från de ifrågavarande orterna, bevakat sina angelägenheter hos Ständerna, hvilka dertill anslagit medlen Vi ha icke hört, att Konungens rådgifvare behöft göra sig mycket besvär att förorda och utreda sådana saker. Att åter, sedan medlen erhållits, företagen blifvit verkställda, hvilket med somliga dragit ut både länge och väl, kan visserligen vara en förtjenst; men — såsom vi vid ett föregående tillfälle yttrat — något måste väl äfven en Regering göra, helst för företag, hvaraf den sedermera sjell kan skörda en omedelbar heder i statistiska berättelser. Det finnes väl ingen regering i verlden, sjelfva kejsaren i Marocco, paschan af Egypten och konungen af Monomotapa icke ens undantagna, som ej anse för en fördel att låta sina underordnade utföra sådana arbeten, när nationen släpper till pengarna, och detta isynnerhet nu för tiden, då hundradetals skickliga mekanici finnas, som ingenting heldre se, än att få åtaga sig sådant, samt regeringen följaktligen endast behöfver sitta och säga sitt varde. Men det, som äfven för sådana fall utvisar, huruvida en styrelse är du;lig, kraftfull, omtänksam, .eller motsatsen, det ir den omständigheten, huruvida den förmår uttänka och förbereda samt på ett ändamålsenligt sätt utarbeta en allmän plan, hvarigenom de hinder, som tilläfventyrs ligga i vägen för en reform, kunna undanrödjas och det hela passa tillsammans; med ett ord förmågan att organisera; och det är tyvärr just denna e; senskap , på hvilken man, att döma af de trettio åren, har all anledning att anse det system), som producerat och oibehållit Braheväldet och andra ihåligheter på höga platser, vara totalt renons.